publicerad: 1954
PRISKURANT, adv.
Etymologi
(i Finl., vard.) regelbundet, precis l. ofelbart l. undantagslöst (var gång, var kväll o. d.). Måhända saknade han .. den vanliga portion gräl, som han, priskurant, behöfde hvar qväll. Topelius Fält. 4: 5 (1864). ”Priskurant var enda gång”. Bergroth FinlSv. 353 (1917).
![saob](/img/book_39.png)
Spoiler title
Spoiler content