PRIVATIM priva3tim2, adv.
Etymologi
[jfr t. privatim; av lat. privatim, till privatus (se PRIVAT)]
privat (företrädesvis i anv. motsv. PRIVAT e), enskilt; i det privata l. privatlivet, ss. privatperson; i enrum, på tu man hand, i en förtrolig krets; i förtrolighet; personligen. (Om någon har) allenest ded (skrivit), som honom sielff privatim och eenskylt anginge. RA II. 2: 144 (1617). (Vi) skole så publicé som privatim inthet annat än godh wenskap och förtroende emot dhe Dansche betyga. HSH 25: 274 (1633). (Anckarsvärd hade) varit bjuden till Konungen privatim. Liljecrona RiksdKul. 435 (1841). Mellquist som grånad partitaktiker svor invärtes över Jonas' fatala spådomar. Privatim var han alltjämt själva .. älskvärdheten. Siwertz JoDr. 165 (1928). Så här privatim behöver du väl inte snåla med dropparna. Blomberg FlodStig. 149 (1933). — särsk. (numera knappast br.) i fråga om undervisning: privat (se PRIVAT c). De Studenter, som privatim præceptorera här i Staden. SthmStadsord. 2: 198 (1706). Thunberg Resa 1: 48 (1788). Östergren (1935).
