SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRIVATIST pri1vatis4t l. priv1-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. privatist; till PRIVAT]
1) (†) elev som åtnjuter privatundervisning, privatelev; jfr 2, 3. HdlÅgerupArk. Brev 11/12 1748. (Jag hade det bättre hos Alströmer) än om jag legat vid Academien och trälat med privatister. Nyrén Charakt. 116 (1780). Svedelius Lif 474 (1887).
2) (förr) studerande som, utan att ha avgångsbetyg från offentlig läroanstalt, kom till ett universitet för att avlägga studentexamen vid universitet; i äldre ex. ofta svårt att skilja från 1. Lidman Blodsarv 221 (i handl. fr. 1822). Till Privatister räknas alla de, som, äfven om de bevistat allmänna Läroverk, ej till Universitetet medfört afgångsbetyg. SKN 1844, s. 26.
3) person som går upp i student- l. realexamen utan att ha åtnjutit den undervisning i offentlig läroanstalt med dimissionsrätt som berättigar till undergående av dylik examen i vanlig ordning; i äldre ex. stundom svårt att skilja från 1. PedBl. 1875, s. 65. Henrik Schück .. avlade efter enskilda studier studentexamen som privatist. 3SAH LIX. 1: 30 (1948).
Ssgr (till 3): PRIVATIST-ABITURIENT. SD(L) 1897, nr 528, s. 3. —
-EXAMEN. PedBl. 1875, s. 69. —
-FÖRHÖR. —
-NÄMND. examensnämnd vid privatistexamen. 2NF 38: 332 (1926).
Spoiler title
Spoiler content