SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRIVERA, v. -ade.
Ordformer
(äv. -ue-)
Etymologi
[jfr t. privieren, ä. eng. prive (eng. private), fr. priver; av lat. privare, beröva, fråntaga, till stammen i privus, enskild (jfr PRIVILEGIUM). — Jfr PRIVAT, PRIVATION, PRIVATIV]
(†)
1) i uttr. privera ngn ngt l. privera ngn från l. (ut)av ngt, beröva l. fråntaga ngn ngt (särsk. ett ämbete); äv. med saksubj.; särsk. pregnant: fråntaga (ngn) hans ämbete o. d., avsätta l. suspendera (ngn). BtFinlH 4: 167 (1563: vdaff). Then Prest, som belägrar sijn tillkommande Hustru, förr än the äro wigde, priveras till en halff åhrs tijdh. SUFinlH 5: 191 (1617). Tomas wachtkarl priveres. ConsAcAboP 4: 233 (1674). Dels kriget, dels reductionen och andra händelser hade migh priverat ifrån .. (vissa nämnda) avantager (dvs. förmåner). HSH 6: 191 (1702). (En pastor) i Torneå, som .. blifwit .. af consistorio Hernosand. sit ämbete priverad. 2PrästP 1: 124 (1720). Nr 15 Le Claire (har) .. blifvit priverad all permission. Ekstrand Karlbg 210 (i handl. fr. 1797). — särsk.
a) [med anslutning till den lat. konstruktionen vid verbet privare (med ablativ)] i uttr. privera ngn officio, fråntaga ngn hans ämbete. Hagström Herdam. 2: 29 (i handl. fr. 1635). HSH 22: 106 (1650).
b) i uttr. privera ngn kyrkan, utesluta ngn från kyrkans gemenskap. HärnösDP 1662, s. 27.
2) i p. pf., i uttr. priverad från ngt, som saknar l. är utan ngt. (Då Moses säger att jorden i begynnelsen var öde o. tom, är meningen den) at den skapade jorden var aldeles priverad och fri ifrån all rörelse. Wallerius Tank. 78 (1776).
Spoiler title
Spoiler content