SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PROCESSION prωs1eʃω4n l. pros1- l. prω1- l. prå1- (prosäschón Dalin), r. l. f. ((†) n. JGOxenstierna Dagb. 75 (1769)); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(-ces- 1668. -cess- 1635 osv. -set- 1832. -siss- 1780)
Etymologi
[jfr t. prozession, eng. o. fr. procession; av lat. processio (gen. -ōnis), vbalsbst. till procedere (se PROCEDERA). — Jfr PROCESS, sbst.2]
(högtidligt, långsamt) gående av en till ett tåg formerad skara, högtidligt tågande; särsk. dels (i fråga om katolska förh.) om dylikt tågande med fanor, kors o. helgonbilder (under sång o. ceremonier) som anordnas i samband med vissa kyrkliga högtider, dels om lik- l. begravningståg; äv. dels om en procession betraktad ss. en högtidlighet, dels konkret, om (deltagarna i) tåget. Gå i procession. Bilda, formera en procession. Schroderus Os. 2: 69 (1635). De bägge Härolder som i Processionen skulle gå framför Ridderskapet och Adeln (vid riksdagens öppnande). AdP 1789, s. 6. Processioner med brinnande ljus kring kyrkan skedde om Kyndelsmässodagen. Botin Hist. 2: 160 (c. 1790). Den likvagnen åtföljande processionen. Idun 1890, s. 117. I procession fördes .. stoftet ut till .. familjegraven. SDS 1951, nr 60, s. 9. — jfr BEGRAVNINGS-, HELGON-, LIK-PROCESSION m. fl. — särsk. mer l. mindre oeg. l. bildl. Rosenstein 3: 430 (1790). Allra sist i nittiotalets procession .. kom extra ordinarie kammarskrivaren herr Martin Birck. Hellström Malmros 152 (1931).
Ssgr: A (†): PROCESSION-FJÄRIL, -STAV, se B.
B: PROCESSIONS-FANA. [jfr t. prozessionsfahne] (om katolska förh.) fana som bäres i täten av ett kyrkligt processionståg. Broman Glys. 2: 267 (c. 1730).
-FJÄRIL. (procession- 1885. processions- 18431950) (numera mindre br.) zool. = -spinnare. Scheutz NatH 179 (1843). SAOL (1950).
-GATA. gata o. d. som användes vid processioner. 2NF 19: 665 (1913).
-KORS. [jfr t. prozessionskreuz] (om katolska förh.) kors l. krucifix (fäst vid en stav) som bäres i täten av ett kyrkligt processionståg. Brunius GotlK 3: 76 (1866).
-KRUCIFIX. (om katolska förh.) jfr -kors. UpplFmT 26—28: 27 (1910).
-LARV, m. l. r. [jfr t. prozessionsraupe] (numera bl. tillf.) zool. processionsspinnarlarv. Lindström Masius 3: 72 (1864).
-MASK; pl. -ar. (†) zool. processionsspinnarlarv. Ström Skogsh. 306 (1837).
-ORDNING. ordning l. formering vari ett processionståg går; ordning mellan deltagarna i en procession. Björnståhl Resa 5: 38 (1783).
-ORGEL. (förr) liten portativ orgel som medfördes vid processioner o. d. Moberg TonkHVäst. 1: 115 (1935).
-SPINNARE, m. l. r. [jfr t. prozessionsspinner] zool. om vissa spinnarfjärilar av släktet Thaumetopœa Hübn., särsk. arten T. processionea Lin. (vars larver vandra omkring i en lång, processionsliknande rad); i pl. äv. ss. namn på familjen Thaumetopœidæ. VetAH 1802, s. 163.
Ssg: processionsspinnar-larv, m. l. r. zool. Sjöstedt Västafr. 493 (1904).
-STAV. (procession- 1902. processions- 1885 osv.) (om katolska förh.) stav (särsk. använd ss. ljushållare) som bäres av deltagarna i en kyrklig procession. 1MinnNordM X. 3: 6 (1885).
-TAKT. takt i vilken en procession framskrider. Nyblom NItal. 211 (1890).
-TÅG. Näsström FornDSv. 1: 209 (1941).
-VAGN. (i sht om ä. förh.) vagn använd vid processioner o. d. SvFolkH I. 1: 79 (1914).
-VIS, adv. (numera bl. tillf.) i procession. Möller 2: 620 (1785).
-VÄG. en processions väg. Vallentin London 429 (1912).
-YXA, r. l. f. [jfr d. processionsøkse] (förr) arkeol. praktfullt utstyrd bronsyxa för sakralt ändamål, kult- l. sakralyxa. SvFolkH I. 1: 77 (1914).
Spoiler title
Spoiler content