PROMINERA prω1mine4ra l. prωm1- l. prå1- l. prom1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade ((†) ipf. -erte Linné). vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr fr. prominer; av lat. prominere, till pro- (se PRO-, prefix1) o. minere, skjuta fram, till minæ, tinnar (jfr EMINENT, PROMENERA)]
(i fackspr., i sht anat.) om sak (särsk. kroppsparti): utskjuta, skjuta fram, stå ut; i sht i p. pr. i adjektivisk anv.: ut- l. framskjutande, prominent (se d. o. 1). Skärfvor som prominerte i (gruv-)taket. Linné Ungd. 2: 223 (1734). Ögon, som voro stora och prominerande. VeckoskrLäk. 4: 280 (1783). LbKir. 1: 545 (1920).
