SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PROPORTIONELL prω1porʃωnäl4 l. prå1- l. prωp1- l. prop1-, l. -pωr-, l. -ʃo-, l. -tʃ-, ngn gg äv. 4l, l. 0104 (propårrtschonä´ll Dalin), adj.; adv. -T.
Ordformer
(-el 17191906. -ell 1744 (: proportionella, pl.) osv. -äl 17451750. -ellet, n. sg. obest. 1758)
Etymologi
[av fr. proportionel; av lat. proportionalis (se PROPORTIONAL)]
stående i proportion (se d. o. 1) l. (bestämt) förhållande (till); avpassad l. avvägd (efter); särsk. i uttr. proportionell (e)mot (äv. till l. med, förr äv. tvärt emot). PH 1: 118 (1719). (Ett fartygs) Master, rundhullt, Segel och Tacklage .. uti proportionellet tilstånd med Fartygets ålder. PT 1758, nr 26, s. 4. Lönen är icke proportionel till arbetet. Sundén (1888). Det ligger ej så litet sanning i en gammal paradox, .. den satsen nämligen, att undervisningens godhet är proportionel mot mängden därvid förbrukad krita. Verd. 1889, s. 130. Jag .. lät förpläga honom grundligt, ty själens jämnvikt brukar ofta vara proportionell med den större eller mindre tyngd, som belastar ventrikeln. Ahrenberg Männ. 5: 213 (1910). Grimberg VärldH 7: 63 (1936). — särsk.
a) mat. om variabel matematisk storhet: som står i (konstant) förhållande l. proportion (se d. o. 1) till annan dylik storhet. Direkt proportionell. Omvänt proportionell, se OMVÄNDA 5 b δ α'. Strömer Eucl. I. 2: 131 (1744). TMatFysKemi 1917, s. 13.
b) om val l. valsystem o. d.: som ger de i valet deltagande partierna l. intressegrupperna o. d. tillfälle att utse representanter i proportion till sitt röstetal. RiksdP 1878 A, 2 K nr 23, s. 49. (Motion) af biskop Billing: Om sänkning af rösträttsstrecket (proportionela val). SmålP 1893, nr 11, s. 3. Valen till Första Kammaren äro proportionella, där två eller flera riksdagsmän skola utses. SFS 1907, Bih. nr 26, s. 4. Man skiljer mellan majoritetsval och proportionella val. Hedström o. Rendahl Alg. 191 (1915). Granfelt Samh. 151 (1937).
c) (†) proportionerad. Structuren af all ting är så proportionäl, att så väl det minsta, som det största är förundran värdt. Biberg Linné Oec. 20 (1750).
d) (†) språkv. om räkneord l. taladjektiv l. substantiv som uttrycker mångfald: multiplikativ. Svedelius FrGr. 132 (1814).
Spoiler title
Spoiler content