publicerad: 1950
OMVÄNDA om3~vän2da, v. -er, -vände, -vänt, -vänd ((†) p. pf. pl. -vändne Schroderus Os. 2: 427 (1635); p. pf. sg. r. l. m. l. f. -vändt Lind (1738); se för övr. VÄNDA, v.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (numera nästan bl. i bet. 2 o. 5, G1R 6: 237 (1529; i bet. 7) osv.); -ARE (i bet. 4, Serenius (1734; under converter) osv.); -ERSKA (i bet. 4, BEMalmström 8: 263 (c. 1850) osv.).
Ordformer
(om- 1525 osv. um- (vm-) 1526—1711. — förr äv. skrivet -ue-, -ve-, -wä-. -uenning, vbalsbst. 1529)
Etymologi
[fsv. umvända; jfr d. omvende, isl. umvenda, t. umwenden; till OM, prep. o. adv., o. VÄNDA, v.; jfr OMVÄNT, adv.]
— jfr VÄNDA OM.
1) (†) (upprepade ggr) vrida och vända på (ngt); jfr OM, prep. o. adv. III 2 a, 4 a. (Pompejus') Hufwud slogz vthaf, och gafz i Cæsars Händer, / Han skåda det medh Lust, det rörer och omwänder. Achrelius Dan. E 3 b (c. 1690). — särsk. bildl. Alt har iagh reda hafft och omwänt i mitt sinne. Skogekär Bärgbo Wen. 72 (c. 1635).
2) vrida (ngt) viss del (numera bl. hälften) av ett varv; vända (ngt) åt annat (numera bl. motsatt) håll l. i annan (numera bl. motsatt) riktning; bringa motsatta delar l. sidor av (ngt) att byta plats (så att den övre ändan l. sidan kommer ned, framsidan blir baksida osv.); vända (ngt) upp och ned; vända (ngt) så att det får en riktning l. ett läge motsatt den (det) vanliga l. normala; numera nästan bl. i pass. (särsk. i p. pf.) o. ss. vbalsbst.; förr äv. refl.; jfr OM, prep. o. adv. III 4 a. SthmSkotteb. 8/6 1539. När .. (konung Darius) honom (dvs. Semiramis' gravsten) omwändt hade, blef han på then opwända sidan thesze ord warse (osv.). Tempeus Messenius 195 (1612). (Lärstyrmannens) pligt är (bl. a.), at .. efterse timmeglasens ordenteliga omvändande. SjöreglÖrlFl. 1785, § 294. Vid grafven stod en genius med omvänd fackla. Geijer I. 5: 6 (1810). En liten hålighet, liksom en omvänd vanlig kaffekopp. Lovén Anv. 44 (1838). Hon följde .. med i fantasien, men liksom genom en omvänd kikare, som gjorde allting lustigt smått. Hallström Händ. 14 (1927). jfr (†): Iach omwendes til wedhermödha thå törnen mich inkrystes och stack mich. OPetri MenFall M 3 b (1526; återgivande Psalt. 32: 4; Vulg.: conversus sum in ærumna mea); jfr 4 a. — jfr HALV-, HEL-, HÖGER-OMVÄNDNING. — särsk.
a) (†) i uttr. höger, vänster omvänder eder, ss. kommandoord: vänden eder åt höger resp. vänster, höger resp. vänster om. Höger omwänder Eder. ExInf. 1693, s. 49. Höger, eller vänster, omvänder eder. Sahlstedt (1773). JournLTh. 1810, s. 272.
b) (numera föga br.; se dock β) med avs. på hand. Är det för varmt (i bakugnen), måste väntas, til des man kan tåla en eller annan gång omvända handen mot värman. Kiellberg KonstnHandtv. Bag. 7 (1753). (†) Hwad är wårt usla Lijf? En Hand som platt omwändes. Brobergen 178 (1699, 1708). särsk. i uttr. (lik)som en omvänd hand.
α) (†) plötsligt, utan att man vet ordet av. Lik som en omvänd hand, skall plågan från Oss ryckas. Frese VerldslD 15 (1715, 1726). Sturzen-Becker 3: 20 (1861).
β) (fullt br.) i uttr. vara l. bli(va) som en omvänd hand, vara l. bli helt olika (motsatsen till vad man förut varit). Modée FruR 10 (1738). Fästmannen blev som en omvänd hand. Palm LHönMalin 26 (1923).
c) (†; se dock β β') med avs. på blad i en bok o. d.: vända. Du .. kan omvända bladen i en bok. Annerstedt UUH Bih. 5: 181 (i handl. fr. 1787). Ödmann Hågk. 93 (c. 1805; uppl. 1918). särsk.
α) i bild. Det hedrar England, att man icke kan omvända ett blad i vettenskapernas .. annaler, utan att finna det — utmärkt — å hvarje sida. Gerelius Gasupplysn. III (1825).
β) bildl.
β') (numera föga br.) i uttr. bladet är omvänt, förhållandena ha förändrats (till sin motsats); förr äv. bladet har omvänt sig, ställningen l. situationen har blivit en annan (den motsatta). Freund Alm. 1667, s. 18. Nord-Amerikas historia har rysliga upträden att förtälja om förödelser, som Indianerne anställde. Men numera är bladet omvändt. Svedelius Statsk. 4: 20 (1869). jfr (†): Men ach, Pultava, ach, ther blef thess (dvs. K. XII:s svärds) blad omvändt! URudenschöld Vitt. 362 (1727).
d) lant. o. skogsv. (med plog l. spade) vända (jord, torva o. d); äv. om plog o. d. Cederhielm PVetA 1740, s. 7. (Den vid Engeltofta använda plogen) omvänder jorden bättre (än dalplogen). EconA 1807, dec. s. 31. Plantering i omvänd grästorfva. Haller o. Julius 202 (1908; rubrik).
e) (†) vända (ngt) så att dess insida kommer ut, vända (ngt) ut och in; särsk.: sy om (ett plagg) så att den urspr. insidan blir vänd utåt. 1 gråå Kledess Kledhningh Jacka och byxor omwende. BoupptSthm 19/12 1668. I stället att .. (rockarna) borde wara af nytt kläde, har man omwänt en stor deel af de gambla. KKD 12: 275 (1705). En omvänd päls eller tröja. Hülphers Dal. 292 (1762).
3) (numera i sht i fackspr.) komma (ngt, numera i sht vattendrag l. ytström o. d.) att gå l. röra sig i annan (numera bl. motsatt) riktning; förr äv. med avs. på person: bringa (ngn) att vända; numera nästan bl. i pass. (särsk. i p. pf.); förr äv. intr.: vända (tillbaka), återvända; jfr OM, prep. o. adv. III 4 a. Han tänkte at folkit måtte .. omwända igen til Egypten. 2Mos. 13: 17 (Bib. 1541). OxBr. 1: 254 (1624; med personobj.). Fyrahundra af fiendens folk blefvo nederskutne, och de öfrige omvände, med sådan förskräckelse, til staden, at (osv.). Celsius G1 1: 102 (1746). Efter 1 månad omvände ena skeppet, men Capitaine fortsatte resan. Bergman Jordkl. 1: 37 (1773). Vattendraget (har genom anhopade moränavlagringar) tvungits att vända om och flyta i motsatt riktning. Dylika ”omvända” (retroversa l. retroversala) vattendrag äro mycket vanliga inom lappmarkernas sjöregion. 2NF 25: 994 (1917). Flodström Naturförh. 181 (1918). — särsk.
a) (†) i uttr. omvända (fartyg) med ngt, styra (fartyg) med ngt. Skepen .. warda .. vmwend medh itt litet rodher. Jak. 3: 4 (Bib. 1541; NT 1526: vmkastat; Bib. 1917: styras av ett helt litet roder).
b) (†) med avs. på vind: (på övernaturligt sätt) ge en annan riktning. (Oden) kunde .. med blotta Ord, släckia Eld, stilla Haf och Siö, och omwända Wind, såsom honom sielf bäst tycktes. Peringskiöld Hkr. 1: 8 (1697).
c) (†) med avs. på blick: rikta l. vända tillbaka (mot ngt). Så långt de (dvs. de tre vise männen) kunna se igenom dimman, / Omvända de sin blick till Bethlehem. Zeipel 73 (1822).
d) (†) bortleda (ngt från ngt). (Husägaren ålades) att omvenda dråpet (dvs. takdroppet) ifrå sin grannes mur. BtÅboH I. 6: 63 (1633).
e) i utvidgad anv.
α) med avs. på rörelse: vända i motsatt riktning l. tillbaka (mot utgångspunkten); numera bl. (ngn gg) i p. pf., i uttr. med (förr äv. i) omvänt lopp, i fråga om vattendrag (förr äv. i fråga om person). Adlerbeth Æn. 305 (1804: i omvändt lopp). Floden med omvändt lopp (skall) förr flyta tillbaka till källan, / .. än min brinnande dyrkan en dag jag ägna en annan. Janzon Prop. 2: 51 (1908).
β) i p. pf. i adjektivisk anv., om riktning l. väg för en rörelse: motsatt; som går i motsatt riktning. (De Long skulle) söka fullborda nordostpassagen, men i omvänd led mot ”Vega”. Hedin Pol 2: 520 (1911). Auerbach (1913).
4) i bildl. anv. av 2 o. 3 (jfr 5), med avs. på (person med hänsyn till hans) sinnelag, uppfattning (i en viss fråga), livsföring o. d.; jfr OM, prep o. adv. III 4 a, b, 7.
a) i förb. med prep. från l. till: vända (ngt l. ngn) från resp. till (ngn l. ngt), bringa (ngn) att övergiva l. upphöra med (ngt) resp. att övergå l. (an)sluta sig till (ngn l. ngt) o. d.
α) (†) i uttr. omvända ngns hjärta till ngn, vända ngns hjärta till ngn; omvända ngns håg till ngt, vända ngns håg till ngt. På thet han skall omwenda fädhernes hierta till barnen. Luk. 1: 17 (NT 1526; ännu i Melin HelSkr. 1865). Adlerbeth HorOd. 33 (1817).
β) med avs. på person.
α') i religiös l. sedlig mening, i uttr. med bet.: bringa ngn att övergå till viss konfession (särsk. kristendomen) l. att ge sitt hjärta till Gud l. att få ett rättfärdigt sinnelag l. att upphöra med sitt syndiga leverne o. d.; ofta refl. The sielffue förkunna om idher .. huru j vmwende worden till gudh frå afgudharna. 1Tess. 1: 9 (NT 1526; Bib. 1917: huru I från avgudarna omvänden eder till Gud). Ansgarius, gör .. sin flijt / till Christum omwenda thet folck. HB 1: 82 (1629). Wilje wi lefwa, så moste wi vmwenda oss ifrå wårt onda wesende. Swedberg Cat. 501 (1709). Vid fjorton års ålder .. inträdde (William Booth) i Wesleyanarnes församling, hvarest han omkring ett år derefter blef omvänd till Gud. Stridsropet 1883, nr 1, s. 1. I kyrkans äldsta tider voro de som döptes vuxna, som omvänt sig till kristendomen. Nilsson FestdVard. 161 (1925).
β') i annan anv.; äv. refl. Herr Thormanns experimenter .. omvände baronen ganska snart till en annan tanke än den han (osv.). Wetterbergh SamhKärna 1: 155 (1857). Omvända ngn från hans pessimistiska verldsåskådning. Sundén (1887). Sedan blir det att omvända sig till den allena saliggörande bolsjevikiska brottslingstron. Östergren (1933). särsk. (†) i uttr. omvända sig till ngn, (på nytt) sluta sig till ngn l. hylla ngn (ss. sin herre). Och sidhan forarga in paa (dvs. anfalla) the blegwngs bönder (dvs. blekingsbönderna) hwar the siigh ey omwenda wilia tiil theres retthe herre ighen. G1R 2: 144 (1525).
b) utan förb. med prep.-uttr.: vända (ngt) l. (ngns) sinne i annan (motsatt) riktning, (grundligt) ändra l. förvandla (ngt l. ngn) o. d.
α) med sakobj.
α') i religiös l. sedlig mening; numera i sht om Gud. OPetri Kr. 117 (c. 1540). (Man) moste bekenna, at alt hwad Christus .. (i sin bärgspredikan) Predikar, länder til at röra, sönderkrossa, omwenda, rena och helga Hiertat. Ekman Siönödzl. 201 (1680). Gud omvende hans hjerta. Serenius (1741). Han omvändt har sin själ / Som var så trotsig mot den helga kyrkan. Hagberg Shaksp. 2: 327 (1847).
β') (†) i annan anv. En ringa omständigheet kan alle ens tanckar omwända. RA II. 2: 13 (1616). Hofmarskalken .. framförde sin tacksägelse till gunstlingen för hans förord, som så hastigt omvändt furstens järnvilja. Cederschiöld Riehl 1: 19 (1876).
β) med personobj.
α') i religiös l. sedlig mening: bringa (ngn) att övergå till kristendomen l. annan (av sammanhanget framgående) konfession; bringa (ngn) att lämna sitt hjärta till Gud, föra (ngn) till Gud, ge (ngn) ett nytt (mot det goda riktat) sinne, komma (ngn) att överge synden; ofta refl. Vtan j bliffuen omwende, och wardhen såsom barn, thå skolen j icke komma vthi himmelrikit. Mat. 18: 3 (NT 1526; Bib. 1541: omwenden idher). Nw haffuer tu käre himmelske fadher vthloffuat at tu wil göra nådh och miskund medh alla fatigha syndare som sich vmuenda wilia. Mess. 1531, s. B 1 a. At tu wårom fiendom, hatarom och förföliarom werdighas theras synd förlåta, och them vmwenda. Hb. 1548, s. O 2 a. At .. monge hedningar och Judar vmwende wordo. Swedberg Dödst. 512 (1711). Den pånyttfödda människan kallas äfven en omvänd människa. Ahnfelt o. Bergqvist 137 (1895). Vi .. ha låtit oss omvändas och vinnas av (slumsystern). Lagerlöf Körk. 78 (1912).
β') i annan anv.: bringa (ngn) att ändra mening, övertyga (ngn) om att han har orätt; förr äv. refl.: ändra uppförande o. d., ändra sig. Om the orolige adelz män, som om the icke wille o[m]uenda sigh och blifua itt med h. f. N. .. schulle blifua strafadhe. RA I. 4: 671 (1598). Ingendera af oss (dvs. Tegnér o. Geijer) lär kunna göra anspråk på att omvända den andra. Tegnér (WB) 2: 452 (1815). Jag kan säga, att det var nationalsocialismens ohyggliga genombrott, som slutgiltigt omvände mig. Heerberger NVard. 122 (1936).
5) i bildl. anv. av 2 o. 3 (jfr 4), med avs. på ngt i allm. som bringas i annan (motsatt) form l. som grundligt ändras; jfr OM, prep. o. adv. III 4 a, b, 7.
a) (†) i förb. med prep.-uttr. angivande ngt vartill ngt överföres l. ändras l. varifrån ngt överföres till ngt annat; särsk. i uttr. omvända ngt i l. till ngt, förvandla (ngt) till ngt, komma ngt att övergå i ngt; i pass. äv. med intr. bet. The vmwende theres äro, vthi ens oxas som grääs äter. Psalt. 106: 20 (öv. 1536; Bib. 1541: förwandladhe; Bib. 1917: bytte .. bort). Then alzmechtigeste Gudh, som oss sådane kårss opå legger, kan thett åther umvende till hugsvalelse och tröst. G1R 29: 39 (1559). Thessa hvjta (ärter), hvilka efter 2 el. 3. årens förlop, omvändas i grå. Broman Glys. 3: 77 (c. 1730). På detta sätt omvändes et i sig sjelf helt oskyldigt ord och talesätt, til täckmantel för de grofvaste ogudaktigheter. Lagerbring 1Hist. 2: 182 (1773). Den hufvudsakligaste Omvändning ifrån den direkta ordningen består deruti, att sattsens verbum sättes före dess subjekt. Almqvist SvSpr. 156 (1832). — särsk.: överföra l. översätta (ngt från ett språk till ett annat). Så att (eleverna), thet man them foresäther, kunna wttijdha och wmvenda aff latijn och på sitt modermåll. BtFinlH 3: 247 (1549). Rudbeck Atl. 1: 210 (1679).
b) utan förb. med prep.-uttr. angivande ngt vartill ngt överföres osv.; numera företrädesvis: ändra (ngt) så att det får en (ett) riktning l. beskaffenhet l. ordningsföljd l. förlopp l. innebörd o. d. mer l. mindre motsatt den (det) förutvarande l. vanliga; i sht förr äv. allmännare: förändra l. förvandla (ngt); i pass. äv. med intr. bet.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Vppå then Latiniska Messon giordes idkeligha föruandlingar, så at huar Påue epter annan antighen någhot ladhe til, togh ifrå, eller och ellies någhot vmwende. LPetri DialMess. 6 a (1542; möjl. till β). (De ogudaktiga) sökia allena thet timliga och iordiska, och mista thet ewiga och himmelska. Men wij .. skole thet platt omwenda, och gerna vndbära thet timliga och iordiska, allena at wij måghe behålla thet ewigha och himmelska. PErici Musæus 5: 276 b (1582). All ting så när som du min kärleek kan omwändas. Skogekär Bärgbo Wen. 16 (c. 1635). Anapesten är en ren omvändning af daktylen. Almqvist GrSpr. 239 (1837). Anhängarne af läran om medfödda idéer omvända .. (enl. Locke) den verkliga utvecklingsordningen för människans kunskaper. Nyblæus Forskn. I. 1: 7 (1873). De pansrade mörsarelavetterna hafva helt och hållet omvändt förhållandet mellan anfall och försvar. KrigVAH 1885, s. 270. NoK 44: 104 (1925: omvändning). — särsk.
α) (†) i uttr. omvända det med ngn och ngn annan, ändra förhållandet mellan ngn o. ngn annan till det motsatta. Gudh haffuer vmwendt thet medh migh och minne syster (så att jag, som förut var ofruktsam, nu blivit fruktsam, och min syster ofruktsam). 1Mos. 30: 8 (Bib. 1541).
β) (†) förändra (ngt) till det sämre, fördärva l. förstöra (ngt); snedvrida, förvända l. förvanska (ngt); vränga (sanningen); ofta p. pf. i adjektivisk anv. (jfr ϑ). Aff sorgh war .. (kung Davids) ansichte (dvs. utseende) omwändt och mörcht wordhet. OPetri MenFall M 6 a (1526). The breff och segel wij monde them (dvs. svenskarna) giffue, / Wij kunne wäl omwende och driffue. / At the skole förståes wedh en anner grund. Svart Gensw. G 3 a (1558). Att bakslugt vrida, att uppenbart omvända sanningen, att sänka sig ända ner till lögnen, det är ovärdigt en loftalare. 2SAH 2: 329 (1802). Då partierna skulle resa, .. befanns att (den ryske) generalen gjordt en alldeles ny fördelning (av de fångna svenska officerarna), så omvänd, som hans elakhet kunde påhitta. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 123.
γ) (†) i uttr. omvända spelet, (radikalt) ändra sitt uppförande l. beteende. Rudbeckius Starcke A 4 b (1624).
δ) mat. invertera (ett förhållande) o. d. Chierlin Sjöm. 13 (1777). Om A:B omvändes, får man B:A. Strömer Eucl. 128 (1852). Bergroth Geom. 90 (1876). särsk. i p. pf., ofta i adjektivisk anv. (jfr ϑ).
α') om förhållande (proportion): vari termerna bytt plats; vanl. om förhållande mellan två av varandra beroende variabla storheter för att beteckna det ss. så beskaffat att ju större den ena är, desto mindre är den andra o. vice versa. Stå (i sht förr äv. vara) i omvänt förhållande till (i sht förr äv. mot) ngt. En proportion säges blifva omvänd (inverterad) eller tagas invertendo, när den föregående termen blir en efterföljande term och den efterföljande term blir en föregående. Palmquist Räkn. 68 (1750). Stränglängden står .. i omvändt förhållande till svängningstalet. Wegelius Musikl. 1: 49 (1888). särsk. (i icke fackmässigt spr.) i utvidgad anv., i uttr. som ange att en storhet står i ett förhållande till en annan storhet vilket är rakt motsatt mot vad som vore rimligt l. naturligt. Kellgren (SVS) 5: 605 (1792). En ganska liten minoritet, hvars makt står i omvändt förhållande till dess antal. Geijer I. 6: 3 (1839).
ε) mus. med avs. på intervall: ändra gm att flytta dess högre ton (en oktav) under den lägre l. tvärtom; med avs. på ackord: ändra gm att låta en annan av dess toner bli baston; med avs. på motiv l. tema: förskjuta alla dess intervaller, så att de stigande bli fallande o. tvärtom; i p. pf. äv. i adjektivisk anv. (jfr ϑ); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Vogler HarmKänn. 1 (1794: Omvändning). Nonackorderna kunna icke omvändas. Bauck 1Musikl. 1: 130 (1864). Ett motif kan dels omvändas, dels .. rytmiskt förändras. Fröberg Harm. 332 (1878). Norlind AMusH 447 (1921).
ζ) log. ombilda (ett omdöme) till ett annat, därur omedelbart följande omdöme gm att göra dess subjekt till predikat o. dess predikat till subjekt i det nya omdömet; särsk. i fråga om dylik ombildning utan förändring av omdömets kvantitet o. kvalitet l. med bibehållen kvalitet, men ändrad kvantitet: konvertera (ett omdöme); ngn gg äv.: kontraponera (ett omdöme); i p. pf. äv. i adjektivisk anv. (jfr ϑ). Tuderus Kiesewetter Log. 58 (1806). Allmänna formen för omvändning är: a är b: b är a. Lindblom Log. 110 (1836). Aspelin Log. 34 (1938).
η) refl.: (radikalt) ändra sig o. d.; numera bl. ngn gg (i skriftspr.) om förhållande: övergå i sin motsats. Ekeblad Bref 1: 227 (1653). S. k. känslomänniskor (kunna enl. Biberg) visserligen periodiskt .. visa sig lifligt genomträngda af idéen om dygdens värde ..; men lika periodiskt kan äfven detta förhållande omvända sig. Nyblæus Forskn. III. 2: 108 (1888). särsk.
α') (†) opers., i uttr. det har omvänt sig med ngn, ngns förhållanden ha radikalt ändrat sig. Ah, huru haffuer thet så alztinges vmwendt sigh medh migh. 1Mack. 6: 11 (Bib. 1541).
β') (†) om lycka: vända sig. Iagh troor tijn lycka, sigh vmwenda wil. TobCom. C 1 b (1550). Schroderus Liv. 416 (1626).
ϑ) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr β, δ, ε, ζ): som förändrats (numera bl. till ngt motsatt); vars riktning l. anordning l. ordningsföljd l. beskaffenhet l. innebörd är motsatt den förutvarande l. vanliga; motsatt. (Sv.) Thet är nu helt omvändt (ombytt) (t.) es ist jetzt gantz umgekehrt, umgewendet, oder verändert. Lind (1749). En författare af vett och seder skiljer sig från libellisten ..: Den förra glömmer aldrig .. det ädlare umgängets fordringar ... Just på ett omvändt sätt förhåller det sig med den sednare. Leopold 3: 406 (1794, 1816). I omvänd ordning. Atterbom LÖ 2: 323 (1827). I fjärde originalupplagan 1766 (av Linnés Systema naturæ) är ordningen (mellan de uppräknade grundämnena) omvänd. KyrkohÅ 1925, s. 25. (†) Epter thz Menniskian war nw sielff ond worden, war hon jcke werdh at haffua så gott wilkor sedhan, som hon hade tå hon war godh, Ther före bleeff thz ock fast vmwendt mz henne. OPetri MenSkap. 27 (c. 1540). särsk.
α') språkv. om ordföljd: vari predikatet går före subjektet, inverterad; motsatt: rak; förr äv. om satsföljd vari en subjektsbisats står efter l. en objekts- l. adverbialbisats före sin huvudsats. Moberg Gr. 54 (1815). Schiller SvSpr. 11 (1855; om satsföljd). Danell SvSpr. 114 (1927).
β') (†) om lycka l. gunst: som vänt sig, som upphört. Skogekär Bärgbo Wen. 60 (c. 1635). Bruka Lyckan mädan hon föllier, hon är snart omwänd. Grubb 573 (1665).
γ') (†) om natt: som (just) gått över i dag, som (just) gått till ända. Sedan låg .. (Jesus) i grafwenn then påföljande natten in til thes at natten war omwend. Swedberg SabbRo 1211 (1697, 1712).
6) (†) kasta omkull (ngt); bringa (ngt) att störta samman; (fysiskt) tillintetgöra (ngt); äv.: kasta l. vräka föremålen i (ngt) huller om buller, bringa (ngt) i oordning o. d.; jfr OM, prep. o. adv. III 4 a, 5. Städerna haffuer tu wmwendt. Psalt. 9: 7 (öv. 1536; Bib. 1541: vmstördt; Bib. 1917: omstörtat). Jes. 21: 1 (Bib. 1541). Dee hade kastadt medh steenar in i gården, att der war så omwendt, dee hade sönderslagit och huggitt vthi fenstren. BtÅboH I. 13: 202 (1638). När .. (en belägrad stad eller fästning) medh storm .. inkräcktas, .. så plundras han, .. förhärjes, förödes, och i grund omwändes. Schroderus Comenius 719 (1639). SkrVSocLd 20: 32 (1691). — särsk. [jfr fsv. quinnan .. vmuände husit, kvinnan vände upp och ned på huset (MP 1: 207, återgivande Luk. 15: 8); användningen torde bero på att det på motsv. ställe i Vulg. förekommande everrit domum, sopar huset, felaktigt lästs ss. l. missuppfattas ss. liktydigt med evertit domum] utan utsatt obj. l. övergående i intr. anv., i uttr. omvända i huset, vända upp och ned på huset (för att finna ngt). Luk. 15: 8 (NT 1526; Bib. 1541: sopar huset).
7) (†) med avs. på ngt abstrakt: omstörta (ngt); omintetgöra l. förhindra l. omöjliggöra (ngt); äv.: försätta (ngt) ur kraft?; äv. refl., om uppsåt: komma på skam; jfr OM, prep. o. adv. III 4 a. The som vmwendningh och syndringh begärat haffua. G1R 6: 237 (1529). Men nw är thetta (dvs. att höra Guds ord, hjälpa vår nästa o. d.) oss omwent. GudlVis. A 4 a (1530). Therföre o Konung, moste tu thetta bodhet stadhfesta och vnderscriffua tigh, på thet at thet icke skal vmwendt warda. Dan. 6: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: en skrivelse, som .. icke kan återkallas). Men iu lenger .. (Berend van Melen) her medh suttlade, iu meer förledh tijden att hans anslagh bleffue platt omwend. Svart G1 89 (1561). (Du ville besegra och intaga Danmark, men) dit intent har sig omwändt / och nu tagit en skitin end. Wivallius Dikt. 76 (1631). At Lutheri lära icke .. heela Påwedömet omwände, ther til synes åthskillige Orsaker warit hafwa. Brask Pufendorf Hist. 422 (1680).
Ssgr: A: (3) OMVÄNDS-HJUL. (förr) vattenhjul (överfallshjul) med två skovellag avsedda att användas omväxlande alltefter den riktning i vilken man ville att hjulet skulle rotera. Rinman (1789). SvTyHlex. (1851). —
(2) -TYGEL. (i fackspr.) om var särskild av ett par tyglar avsedda för bindning av hästen i stallet, då han står omvänd i spiltan; i sht i pl. PT 1882, nr 85 B, s. 1. 2NF 30: 509 (1920).
B: (5 b) OMVÄNDNINGS-GÅTA. Omvändningsgåtor, t. ex. ”Varför viftar hunden med svansen? — Därför att svansen ej kan vifta med hunden”. FoF 1915, s. 78. —
(2) -PRISMA. prisma för rättvändning av bilden i t. ex. prismakikare; äv.: prisma som man vid vissa reproduktionsmetoder använder för att få en fotografisk bild likformig med originalets spegelbild. BonnierKL Suppl. (1929). SvUppslB (1934). —
(5 b ζ) -SLUT. log. Lindblom Log. 188 (1836). Omvändningsslut, då ur en premiss en slutsats bildas enligt reglerna för omvändningen. Rein Log. 39 (1882). —
(2) -TECKEN. boktr. tecken som anger att en bokstav o. d. som i ett korrektur står upp och ned skall rättvändas. HantvB I. 5: 117 (1937). —
(2) -TERMOMETER. för uppmätning av temperatur på havsdjup konstruerad, med en förträngning av glasröret nära kvicksilverkulan försedd termometer, som nedsänkt till det djup, vars temperatur skall mätas, vändes upp och ned, så att det kvicksilver som befinner sig i röret ovanför förträngningen avskiljes från den övriga kvicksilvermassan o. bildar en pelare vars längd anger temperaturen i det ögonblick termometern vändes. NF (1888). Ymer 1930, s. 111.
Avledn.: OMVÄNDBAR, adj. särsk. (i fackspr.) till 5 b, om reaktion l. process l. serie av reaktioner o. d.: som kan vändas i motsatt riktning l. förnyas i omvänd ordning; reversibel. Rein Psyk. 2: 367 (1891). Kunna förändringarna (i en kropps tillstånd) genomlöpas .. i motsatt riktning, kallas processen omvändbar l. reversibel. 2NF 18: 5 (1912). Smith OrgKemi 67 (1938).
Spoiler title
Spoiler content