PROSTYL prosty4l l. prω-, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. Stundom användes i fackspr. äv. den lat.-gr. formen prostylos. Upmark Lübke 90(1871), Hahr ArkitH 49(1902).
Etymologi
[jfr t. prostyl, eng. o. fr. prostyle; av lat. prostylos, av gr. πρόστυλος, adj., försedd med pelare l. kolonner framtill, av προ- (se PRO-, prefix1), o. στῦλος, pelare, kolonn (se STYLIT). — Jfr PERISTYL]
byggn. byggnadsfasad med kolonner på framsidan; äv. om tämpelbyggnad, endast på framsidan försedd med kolonner, som ensamma bära ett framskjutande tak. Pfeiffer(1837). Lübke ArkitH 707(1871). SvUppslB(1935).
