PROTEGÉ prω1teʃe4 l. prå1- l. prωt1- l. prot1-, m.||ig.; best. -n l. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. proté-)
Etymologi
[jfr t. o. eng. protégé; av fr. protégé, p. pf. av protéger, beskydda (se PROTEGERA)]
(ofta med mer l. mindre klandrande innebörd) (i sht ung) person som protegeras av ngn, (ngns) skyddsling. Kellgren (SVS) 6: 115(1782). En mycket rik .. greve, som av sina många protegéer kallades .. rätt och slätt Gusten. Krusenstjerna Pahlen 4: 79(1933). Siwertz Fribilj. 231(1943).
