PROTEOLYTISK prω1teωly4tisk l. prå1- l. prωt1- l. prot1-, l. -eo-, l. 01040, adj.
Etymologi
[jfr t. proteolytisch, eng. proteolytic, fr. protéolytique; bildat (efter mönster av sådana ord som ELEKTROLYTISK) till nylat. proteo-, använt ss. ssgsform till PROTEIN, o. gr. λυτικός, (upp)lösande, avledn. av λύσις, (upp)-lösning (se KATALYS)]
kem. o. fysiol. om enzym: som har förmåga att sönderdela l. spjälka protein(er) l. äggviteämne(n). UtsädT 1906, s. 167.
