SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PROTESTATION prω1testaʃω4n l. prå1- l. prωt1- l. prot1-, l. -äs-, l. 0104, äv. -atʃ- (protästatschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid användes äv. den lat. pl.-formen protestationes. Svart G1 123 (1561).
Etymologi
[y. fsv. protestation; jfr t., eng. o. fr. protestation; av mlat. protestatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till lat. protestari, försäkra, protestera (se PROTESTERA)]
1) (†) (offentlig, skriftlig l. muntlig) försäkran l. förklaring (om ngt), bedyrande, betygande; äv. övergående i bet.: (offentlig försäkran o. d. innehållande) yrkande l. krav (att ngt icke skall ske); jfr PROTEST 1, PROTESTERA 1 (a). G1R 25: 49 (1555). Rosenstein har förtrott mig .. (hemligheten) med edeliga protestationer att ej yppa den för någon, utom dig. Kellgren (SVS) 6: 264 (1790). Tegnér (WB) 4: 399 (1824).
2) (†) = PROTEST 2. Loenbom Stenbock 4: 235 (i handl. fr. 1714).
3) = PROTEST 4; numera bl. (hist.) om protestskrivelse. Berchelt PestOrs. C 4 a (1589). Gibellinus (sände) Påfwen en stark Protestation eller Beswärs Skrifft. Schroderus Os. 2: 627 (1635). Prostfars rock är sönder vid uppslagen oagtat alla döttrarnes protestationer. AnderssonBrevväxl. 1: 339 (1836). SvUppslB 22: 610 (1935; om förh. 1650).
Ssgr (till 3, †): PROTESTATIONS-AKT. jfr akt, sbst.1 I 2. Jungberg (1873).
-SKRIFT. skriftlig protest, protestskrivelse. Stiernman Riksd. 1371 (1660). RARP 13: 78 (1680).
-STOJ. om kraftig(a) o. våldsam(ma) protest(er). Samtiden 1872, s. 262.
Spoiler title
Spoiler content