SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PROTESTERA prω1teste4ra l. prå1- l. prωt1- l. prot1-, l. -äs-, i Sveal. äv. -e3ra2 (protästèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (tillf., Jungberg (1873)); jfr PROTEST, PROTESTANT, PROTESTATION.
Ordformer
(-testera 1522 osv. -testirende, p. pr. 1571)
Etymologi
[y. fsv. protestering, offentligt betygande, försäkran; jfr t. protestieren, eng. protest, fr. protester; ytterst av lat. protestari, försäkra, protestera, av pro- (se PRO-, prefix1) o. testari, vittna (se TESTAMENTE). — Jfr ATTESTERA]
1) (†) (i sht offentligt l. högtidligt) försäkra l. förklara (ngt), betyga, bedyra; särsk. med att- sats l. refl. med ack. med inf.; jfr PROTEST 1, PROTESTATION 1. G1R 1: 37 (1522). (Han) protesterede .. sigh, ingen deel att haffua erfft effter sijn moder. UpplDomb. 3: 98 (1541). Dalin Hist. 2: 406 (1750). Pfeiffer (1837). — särsk.
a) i uttr. protestera på l. uppå ngt, (offentligen) betyga l. hävda ngt; äv. övergående i bet.: yrka på l. kräva (ersättning för) ngt. Sander Watsson protesterar på sin skada om 100 t(un)n(o)r miöll. BtÅboH I. 6: 184 (1633). Nu protestera Liliorna ther upå, att the hafva jus patronatus (över Lundby pastorat). OxBr. 12: 639 (1642). Rudbeck Bref 314 (1687). Anm. Hos Lind (1749) användes i samma bet. uttr. prostera på ngt.
b) ss. vbalsbst. -ing (jfr 2, 4 b), = PROTESTATION 1. RA I. 4: 448 (1598).
2) i sht jur., handel. o. bankv. förklara att ngt är ogiltigt l. att man icke vill ta ansvaret för ngt o. d.; numera bl. i fråga om växel l. check: (låta) värkställa protest (av en växel l. check), göra (en växel l. check) till föremål för protest; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: som gjorts till föremål för protest; äv. ss. vbalsbst. -ing; jfr PROTEST 2. Protestera (en växel) för utebliven betalning l. för uteblivet godkännande. OxBr. 1: 381 (1628). De skriftelige Fullmagter protesterades såsom olaglige under Valet af Lieutenanten Herr Laurin. VDAkt. 1790, nr 507. Protesterade vexlar. Liljecrona RiksdKul. 240 (1840). Släktingen som alltid protesterar arfvet. Strindberg NSvÖ 2: 70 (1906). HandInd. 527 (1927; med avs. på check). HT 1936, s. 369. — särsk.
a) i uttr. (låta) protestera emot ngn (jfr b), (låta) värkställa (växel)protest mot ngn (varefter rättsanspråk riktas mot ngn). Risingh KiöpH 59 (1669). Hultman Banktekn. 96 (1909).
b) (†) i uttr. (låta) protestera emot en växelsedel l. emot att en växel icke accepterats o. d. (jfr a, 4), protestera en växel. OxBr. 1: 382 (1628). VRP 1714, s. 13.
Anm. till 2. I samma bet. användes stundom äv. den starkt vard. formen protta, v. -ade. SvD(A) 1932, nr 282, s. 30. Serner SmalNäs 138 (1940).
3) sjöt. avge l. värkställa en (sjö)protest; jfr PROTEST 3. Siöl. 1667, Skipl. 5. Befälhafvaren å fartyget .. (hade) genom Notarius publicus .. låtit protestera derför, att lasten icke blifvit i behörig tid intagen. 1NJA 1874, s. 332. Ramsten o. Stenfelt (1917).
4) (i tal l. skrift l. gm åtbörd o. d.) tillkännagiva att man är (mycket) missnöjd med ngt, uttala l. framföra o. d. en protest l. protester (mot ngt), uttala (sitt) missnöje (med ngt), opponera sig (mot ngt); äv. i p. pr. i adjektivisk anv.; jfr PROTEST 4. Protestera (e)mot ngt. G1R 17: 341 (1545). Then saakfälte wädier (protesterar) och appellerar .. på en högre rätt. Schroderus Comenius 664 (1639). Frankrike står främst i den protesterande katholicismen. Geijer I. 8: 81 (1835); jfr 5. ”Jag protesterar” — sa' Sandahl, då folket drog hans båt öfver land. Holmström Sa' han 47 (1876). Johnson Här 35 (1935). — särsk.
a) i numera obr. anv. Schefferus mins, att iag protesterandes sade, att sådant borde dragas för H. H(öggrevlige) Excellens. Rudbeck Bref 69 (1670). Nu blef mycket protesterande, att beslutet blifvit fattadt par surprise. Liljecrona RiksdKul. 215 (1840); jfr 1. särsk.
α) i uttr. protestera om ngt, protestera mot ngt. 2SthmTb. 4: 150 (1571). TbLödöse 585 (1621).
β) i uttr. protestera med ngn, (protestera mot ngn o.) gräla med l. träta på ngn. Tempeus Messenius 73 (1612). Job .. i sin Swagheet .. Protesterar medh Gudh, hwij han icke bleff strax dödh och förgiord i Moder Lijffwet. Ungius Alm 23 (1644).
γ) i uttr. protestera under ngn, protestera hos ngn (en myndighet o. d.). ÅbSvUndH 58: 81 (1651).
b) (numera knappast br.) ss. vbalsbst. -ing (jfr 1 b, 2), gensaga, protest (se d. o. 4). HammarkDomb. 18/9 1631. Harlock (1944).
5) [eg. specialanv. av 4] (†) i p. pr. i adjektivisk anv.: protestantisk; särsk. i uttr. de protesterande, protestanterna; jfr PROTESTANT 2. Schroderus Dress. 211 (1610). (Vid riksdagen i Augsburg 1555 blev) Tydskland vthi twänne partijer, nembl. Catholiske och Protesterande fördehlt. Brask Pufendorf Hist. 313 (1680). HSH 10: 196 (1715).
Avledn.: PROTESTERLIG, adj. (†) till 1, om bön l. begäran: enträgen. HSH 36: 209 (1579).
Spoiler title
Spoiler content