publicerad: 1954
PROVIDENS, r. l. f. (VDAkt. 1664, nr 164, Norrmann Eschenbg 2: 77 (1818)) l. n. (Hamarinus Bielke D 1 a (1647)); best. -en.
Ordformer
(-ence 1716—1799. -ens 1671—1904. -en(t)z 1621—1664)
Etymologi
[jfr t. providenz, eng. o. fr. providence; av lat. providentia, förutseende, försyn, till providere (se PROVIDERA)]
(†) förutseende, omsorg, försyn; företrädesvis om Guds försyn. (Det) är tilbörlighit, wij giffue oss til fridz, medh .. (Guds) Providentz och faderligha Regeringh, antingen oss går illa eller wäl. Botvidi 3Pred. 25 (1621, 1627). Wulf Köppen 1: 500 (1799). Ekbohrn (1904). —
Spoiler title
Spoiler content