SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PROVISOR prωvi3sor2, äv. pro- (provi`sårr Dalin), m.||ig.; best. -n ((†) -en CollMedP 28/7 1692, PT 1758, nr 63, s. 4); pl. -er prω1visω4rer l. prωv1-, äv. prå1- l. prov1-.
Etymologi
[jfr holl., t. o. eng. provisor, fr. proviseur, föreståndare för ett gymnasium; av lat. provisor, person som beräknar l. sörjer för ngt, vbalsbst. till providere (se PROVIDERA)]
1) (†) uppsyningsman, tillsyningsman; föreståndare. Bengt knutson är prouisor vdij Wreta. G1R 5: 208 (1528). Provisor vid Kran Magazinet. Henel 1729 148 (1730). Provisorerne eller församlingens föreståndare. BL 11: 359 (1845). Gynther ConvHlex. (1848).
2) (förr) person med viss kompetens (med provisorsexamen resp. provisors- o. apotekarexamen) som tjänstgjorde (ss. förste man) på ett apotek l. förestod ett apotek som innehades av annan person. Stiernman Com. 4: 91 (1675). PH 13: 330 (1786). DN 1897, nr 9750 A, s. 2.
Ssgr (till 2; förr): PROVISORS-ED, r. l. m. ed som provisor hade att avlägga i samband med sin provisorsexamen. CollMedP 12/8 1703.
-EXAMEN. till 1901 existerande examen som gav kompetens för anställning ss. provisor; under tiden 1819—1901 sammanslagen med apotekarexamen till en examen benämnd provisors- och apotekarexamen. CollMedP 2/1 1705. SFS 1894, nr 50, s. 1.
-PLATS. anställning ss. provisor. —
-SYSSLA, r. l. f. MinnesskrApotSvanenLund 1627—1927 84 (1750).
-TID. tid under vilken ngn tjänstgjorde ss. provisor. Lundgren GHusen 35 (1922).
-TJÄNST. tjänst ss. provisor. HdlCollMed. 28/8 1701.
Avledn. (till 2): PROVISORAT, n. [jfr holl. provisoraat, t. provisorat] (†) anställning ss. provisor. HdlCollMed. 26/5 1747.
Spoiler title
Spoiler content