SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1954 PROVOKANT prω1vωkan4t l. prωv1-, äv. prå1- l. prov1-, l. -ok-, m.||ig.; best. -en; pl. -er. Ordformer (förr äv. -cant) Etymologi [jfr t. provokant, eng. provocant; till lat. provocans (gen. -antis), p. pr. av provocare (se PROVOCERA)] 1) (†) person som utmanar ngn, utmanare; jfr PROVOCERA 2. Isogæus Segersk. 807 (c. 1700). Ekbohrn (1904). 2) (numera föga br.) jur. om käranden i en provokatorisk rättegång. Ekbohrn (1904). Kallenberg CivPr. 1: 959 (1924). — SAOB Alfabetisk lista provissi provning provocera verb provocerande provocering provokant subst. provokant adj. provokat subst. provokation subst. provokatorisk adj. provokatör subst. Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
