SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PROVOKAT -ka4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -cat)
Etymologi
[jfr t. provokat; av lat. provocatus, p. pf. av provocare (se PROVOCERA)]
(numera föga br.) jur. om svaranden i en provokatorisk rättegång. Ekbohrn (1904). Kallenberg CivPr. 1: 959 (1924).
Spoiler title
Spoiler content