[jfr d. prunk; liksom t. prunk av lt. prunk; jfr äv. mnl. pronc (holl. pronk) samt mlt. prank; av samma rot som PRUNKA]
(i sht i vitter stil) ståt(ande), prål(ande), (utvecklande av) prakt; stoltserande (med ngt); numera i sht i fråga om en överdriven l. skrytsam prakt som glänser o. faller i ögonen; förr äv. allmännare, om överdådighet l. vräkighet i fråga om festarrangemang l. levnadssätt; ngn gg äv. konkretare, om ngt som är (alltför) praktfullt l. vräkigt: grannlåt. Lucidor (SVS) 219(1672). Detta rumet gaf alla de andra .. ingen ting efter uti prunk. AsiatB 2: 109(1747). Fåfängt är all verldens prunk. Dalin Vitt. I. 2: 76(1751). Paradoxflärd och prunk med bländande förslagsmeningar. Atterbom Minnest. 2: 280(1842). Begravningsfesten blev firad med mycken prunk och prakt. Kilian HembStig. 118(1927). — jfr SOMMAR-PRUNK.— särsk. i fråga om överdriven utsmyckning (med bilder o. d.) i litterär framställning. Törneros Brev 2: 78(1826; uppl. 1925). Retorisk prunk. Heidenstam Vad vilja vi? 27(1914). jfr BILD-,ORD-PRUNK.
Ssgr (jfr prunkassgr; i sht i vitter stil): PRUNK-FULL. [jfr t. prunkvoll] praktfull; numera företrädesvis: överdrivet praktfull, prålig. Prunkfullt, stolt står parkens berg. Tranér Anakr. 153(1827, 1833). Lo-Johansson StädAnsikt. 160(1930). —
-LYSTEN. [jfr t. prunksüchtig] som hyser begär efter (en överdriven) prakt. Almquist VärldH II. 2: 380(1931). —
