publicerad: 1954
PRYDNING pry3dniŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. (numera knappast br.) -ar (Phrygius HimLif. 53 (1615), Dalin (1855)) ((†) -er Schück VittA 2: 458 (i handl. fr. 1674)).
Etymologi
1) (numera bl. tillf., ss. ssgsförled) till PRYDA 1 o. 2, om handlingen att pryda (ngt), prydande, utsmyckande, förskönande; särsk. om handlingen att kläda sig l. göra toalett; äv. bildl.; jfr PRYDNAD 1. AJGothus ThesEp. 4: 46 (1619). (Flickorna) voro .. sysselsatte med sin prydning, när detta lyckeliga bref kom. Chenon Heywood 1: 45 (1772). Hvilka nöjen skulle vi ej förlora .. om du använde så mycken tid på din själs prydning, som på din vackra kropp. Kellgren (SVS) 4: 112 (1780). Dalin (1855). — jfr FRU-, HUS-, KLÄD-PRYDNING. — särsk. efter prep. till, i vissa uttr. som beteckna att ngt göres för att pryda l. tjänar till att pryda; stundom konkretare, övergående i 3 l. 4; särsk. i uttr. ngn l. ngt till prydning l. till ngts prydning, för att pryda l. utsmycka l. hedra l. sprida glans över ngn l. ngt; vara ngt till (en) prydning, vara en prydnad l. heder för ngt; jfr PRYDNAD 1 b. Hwilke Ceremonier, meera äre dopene til een prydning, än til nogher besynnerlig krafft. OPetri Hb. A 3 a (1529); jfr 4. (Ceremonierna äro) sombligsteds flere och sombligsteds mindre i församblingen beholne, Sacramenten till prydningh. KOF 1: 224 (1575). Till stadsens prydning han bygt huus och gårdar sköna. Lindsten Vitt. 400 (1717). Wallin Rel. 2: 376 (1823, 1827).
2) (†) till PRYDA 2: egenskapen att pryda, skönhet, prydlighet; äv. bildl.; särsk. i uttr. giva ngt skiftad prydning, pryda ngt på skiftande sätt; jfr PRYDNAD 2. Ej var hon van att ull med spånadens mödor förädla; / Eller att hårens skick ge skiftad prydning. Adlerbeth Ov. 40 (1818). Rydqvist i 2SAH 12: 510 (1827). — särsk. i uttr. hava prydning av ngt, vinna ökad skönhet gm ngt, förskönas av ngt; äv. bildl. Wii (J. III) hade giffuit .. mundtlig bescheed, huru oss synttes, att Stocholms rådhuus måtte bliffue förbättredt, så att staden kunde ther aff haffue någen prydning. PrivSvStäd. 3: 239 (1573). Brenner Dikt. 1: 158 (1706, 1713; bildl.).
3) (†) konkret(are): prydnad (se d. o. 3), utsmyckning; jfr 1 slutet; särsk. koll., om det som tjänar till att pryda en person l. en sak: prydnader, smycken. 1Petr. 3: 3 (NT 1526). The Portugiser woro mycket glade, och mycket herligen vthstofferadhe sigh, medh Prydningar på Hufwuden. Willman Jap. 172 (1667). Granmars Doter .. hade af sin Fader fådt befallning, at visa sig i all sin prydning och undfägna Gästerne. Dalin Hist. 1: 427 (1747); jfr 5. Wirsén Vis. 134 (1899). — jfr BRÖLLOPS-, HUS-, HÄST-, KLÄD-, SKEPPS-PRYDNING m. fl. — särsk.
a) om dräkt l. klädsel l. utstyrsel som anger bärarens stånd l. ämbete l. som bäres vid vissa ceremonier; särsk. om prästs ornat; jfr PRYDNAD 3 a slutet. (Gud) haffuer migh vthiklädt medh salighetennes klädher, .. såsom en Prest j sijn prydhning. Jes. 61: 10 (Bib. 1541). Konungen vthi sin Konunzlighe Prydningh. Tegel G1 1: 187 (1622). Tillstädes var rektor i hela sin prydning. Geijer I. 7: 155 (1838); jfr 5. Samtiden 1874, s. 732. jfr BISKOPS-, PRÄSTA-PRYDNING.
b) om (prydande) föremål l. konstvärk som tillhör en kyrkas inredning l. om föremål som erfordras för gudstjänstens högtidliga firande; äv. sammanfattande, om det som hör till en kyrkas inre utsmyckning; jfr PRYDNAD 3 c. Lagerbring 1Hist. 2: 714 (1773). I Städerna skall .. (klockaren) vid Helge- och Högtids-dagar anlägga Altaret med tjenlig prydning. Wallquist EcclSaml. 1—4: 256 (1789). Utrustningen utgör ett präktigt exempel på den ”prydning”, hvarmed ofta de små landskyrkorna .. begåfvades af socknens adliga herrskap. KyrkohÅ 1907, s. 158. jfr KYRKO-PRYDNING.
c) om arrangemang för smyckande av ett rum, sätt att göra fint. En prydning .. förtjenar ock nämnas. Vid särdeles högtidliga tillfällen, hackades spädt enris .. och makades med händerna i smala ränder .. omkring rummet på salens golf. Ödmann Hågk. 15 (1801; uppl. 1918).
4) (numera bl. ngn gg i högre stil) i bildl. anv. av 3 (jfr 1 slutet); särsk. om dygder; jfr PRYDNAD 4. LPetri 2Post. 279 a (1555). (Änglarnas) prydning / Är helighet / Och hörsamhet. Ps. 1819, 34: 2. BEMalmström 4: 178 (c. 1860). — särsk. (†) om person: prydnad, heder. Man förmodar, at .. (Ulrika Eleonora d. ä.) blifwer det regerande Swenska Kongeliga Husets städswariga ära och prydning. HC11H 2: 82 (1680).
5) [eg. specialanv. av 3; jfr särsk. språkprovet fr. 1747 under 3 o. språkprovet fr. 1838 under 3 a] (numera bl. ngn gg i högre stil) (tillstånd som kännetecknas av) prakt l. glans l. ståt (o. därav följande anseende); i sht i fråga om växtvärlden: blomstring, flor; förr särsk. i uttr. sätta sig i prydning, uppnå ett tillstånd som kännetecknas av blomstring (o. därav följande anseende); jfr PRYDNAD 5. Stod thetta gästebod i tolf dagar, med största prydning. Verelius Gothr. 203 (1664). (Sverige har) satt sig i välstånd, plägning och prydning genom vett, handel och slögder. Dalin PVetA 1749, s. 18. Men hoppet är som våren i sin prydning. Evers Fosterj. 172 (1909). — särsk.
a) [jfr språkprovet fr. 1541 under 3 a] (†) i uttr. en präst l. prästen i sin prydning, prästen i sin prydno, en präst sådan han är, då han är som bäst, en god representant för prästeståndet; äv. ironiskt; jfr PRYDNAD 5 b. En Prest i Sin Prydning. (1828; broschyrtitel; ironiskt). I .. (Edzardi) lärde .. (Svedberg) känna presten i sin prydning. BL 16: 229 (1849).
b) i uttr. stå (ut)i (sin fulla) prydning, stå i sin största prakt, stå i sitt (fulla) flor; jfr PRYDNAD 5 b slutet. Strax .. (Gud) sade; bleff Himmel, bliff Jordh etc. Så stodo the för ögonen vthi sin fulla prydningh. PJAngermannus ATrolle 37 (1620). Se, hur i prydning jorden står. Ps. 1937, 475: 1.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content