[jfr t. prytane, eng. prytan(is), fr. prytane, lat. prytanis; av gr. πρύτανις, sannol. besläktat med προταινί, framför]
1) hist. benämning på de i spetsen för statsstyrelsen stående männen i vissa grekiska stater under antiken; särsk. om medlemmarna av det utskott inom femhundramannarådet i Aten som dagligen var samlat för handläggande av de löpande ärendena o. därvid åtnjöt privilegiet att förplägas på statens bekostnad. Öfver Senaten (i Aten) sattes femtio Prytaner eller Äldste. Norrmann Eschenbg 2: 144(1818). OoB 1936, s. 342.
2) (†) i utvidgad anv. av 1, om framstående författare (som erhåller understöd av staten). Cygnæus 6: 168(1842).
