PRYTTLAR pryt3lar2 l. PRITTLAR prit3lar2, sbst. pl.
Ordformer
(pritt- 1912 osv. prytt- 1940 osv.)
Etymologi
[sv. slangspr. prittlar, pryttlar, grejor, sv. hantvärkarspr. prittlar, pretlar, sammanfattande benämning på skomakares värktyg; sannol. urspr. om värktyg att sticka med (jfr betydelseutvecklingen hos PRYL, sbst.2); jfr sv. dial. prittel, pretel, petig skrift, till preta, sticka (se PRETA)]
(vard.) (små)saker, grejor, grunkor; personliga tillhörigheter; jfr PRYL, sbst.2 4. En sjöman af gamla stammen .. är van att greja tillsammans grunkor och pickla ihop prittlar (dvs. är händig med småarbeten), som det heter på hans språk. Engström Kryss 139(1912). (Skrivbordet) är belamrat med tusen olika pryttlar. Idun 1950, nr 40, s. 14.
SAOB
