PRÅSA prå3sa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. PRÅS prå4s, sbst.2, l. PRÅSE prå3se2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(prås 1885—1899. pråsa 1907—1952. pråsarna, pl. best. 1900—1911. pråse 1833)
Etymologi
[jfr d. praas(e), ä. d. praas(e), prose, isl. prosi, nordfris. praas; av ovisst urspr.]
(i sydligaste Sverige, starkt bygdemålsfärgat, om ä. förh.) smalt talgljus av dålig kvalitet; särsk. om sådant ljus stöpt av de sista resterna av den vid en stöpning använda talgen, (talg)dank. Jacobsson StudL 29(1833; angivet ss. bygdemål). Karna lyser sig bara med en prås. Benedictsson Ber. 162(1885). (Professorsfrun) stöpte själf pråsorna och därtill tjocka ljus för sin professors studiestake. Bååth-Holmberg Morf. 1: 92(1910). Järnvägsminn. 12(1952).
SAOB
