SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRÄLLA präl3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (†, Möller 1: 170 (1745; i bet. 3), Schulthess (1885; i bet. 3)).
Ordformer
(äv. prella)
Etymologi
[jfr d. prelle; av t. prellen, avledn. av prall (lt. pral(l)), spänd, stram; av ovisst urspr.]
1) (†) om projektil: rikoschettera. (Kulan) prällade litet i sanden. Nordberg C12 1: 361 (1740).
2) (†) i förb. prälla utföre, glida ner, hasa ner, störta ner. (Björnen) prällade .. utföre (från toppen av en stång). Tessin Skr. 21 (1761).
3) (numera knappast br.) på skämt (ss. lek) l. ss. straff kasta (ngn) upp i luften med hjälp av ett lakan l. ett täcke o. d. som fasthålles i de fyra hörnen. Möller 1: 169 (1745: prellande). Jag skall prella den lymmeln i ett sängtäcke. Hagberg Shaksp. 3: 302 (1848). Vising 64 (1936). särsk. (†) i allmännare anv.: behandla (ngn) hårdhänt l. våldsamt o. d. Dig skola fyra Hydror prälla. JGOxenstierna 5: 462 (1773). Phosph. 1812, s. 70. CFDahlgren 2: 65 (1829).
4) (†) lura l. narra l. bedraga (ngn). Lindfors (1824). ÖoL (1852).
Särsk. förb.: PRÄLLA TILLBAKA. (†) till 1, om projektil: studsa tillbaka, rikoschettera; äv. allmännare, om djur: rygga tillbaka, skygga; äv. bildl., om tanke o. d. Wåra stycken wore alt för små att giöra .. wallen någon skada uthan prellade de mästa kulorne tillbakars. KKD 8: 73 (c. 1710). Så ofta människans begrep har velat tränga sig in i Guds hemligheter, har det altid prällat tilbaka. Tessin Bref 2: 303 (1755). Damens häst .. prällade tilbaka. LondParis 1: 33 (1799; klandrat ss. germanism i JournSvL 1800, s. 35).
PRÄLLA UTFÖRE, se prälla, v.1 2.
Spoiler title
Spoiler content