publicerad: 1954
PRÄNT prän4t, n. ((†) r. l. f. TullbSthm 1581, Topelius Vint. I. 1: 313 (1860, 1880), Ramberg Svarta 204 (1911)); best. -et; pl. =.
Ordformer
(print 1669. pränt (-e-) 1527 osv.)
1) (numera bl. ngn gg ålderdomligt; jfr a) handlingen att trycka (skrifter) l. förhållandet att tryckas l. vara tryckt; särsk. konkret, om ngt som har tryckts, tryckt skrift, tryck; jfr PRÄNTA 1. G1R 6: 343 (1529). Almanach wore wel nyttigh Men tryckiaren sägher at slicht prent löser sigh (dvs. lönar sig) icke. LPetri (1540) hos Thyselius HdlReform. 2: 241. Ingentera af thessa ållderstegne Prästmän kunna knappast Läsa svänskt Pränt mycke mindre det som finnes skrefvit. VDAkt. 1790, nr 275. Ej duger att stirra på bokens prent, / När solen brinner så varm. Östergren Dikt. 1 (1871). Topelius Läsn. 7: 53 (1891). — särsk.
a) (i sht i vitter stil) i uttr. på, äv. i (förr äv. under) pränt (förr äv. präntet), på tryck, i tryck; särsk. i sådana uttr. som sätta l. fästa ngt på (äv. i) pränt (jfr 4 slutet), publicera l. utge ngt i tryck; ofta svårt att skilja från 4 slutet. Svart Gensw. I 3 b (1558). Berchelt PestOrs. B 4 a (1589: j Prentet). 2SthmTb. 8: 25 (1589: vnder pränt). (Olaus Petri) lät .. denna predikan i prent utkomma. Celsius G1 2: 172 (1753). Och du, ballad, städs vittna skall på pränt / om vårens längtan och om sommarns drömmar. Levertin Leg. 149 (1891). NDA 1915, nr 262, s. 6 (: satt). särsk. bildl.
α) (†) i uttr. tala på pränt, tala med ytterligt noggrant uttal; jfr PRÄNTA 1 a. Ullenius Röthm. § 114 (1730).
β) (†) i uttr. sitta på pränt, sitta på parad. De der stadsflickorna, som beständigt skola sitta på prennt och inte duga för två styfver till annat än att läsa romaner och peta litet på märkduk och klinka på ”portefianot”. Wetterbergh Penning. 472 (1847).
b) (†) koppartryck, kopparstick; särsk. i uttr. uti pränt, på ett koppartryck; jfr PRÄNTA 3. Här (dvs. på ett kopparstick) ha I uthi pränt ehr landzens fahr och heder, / Ehr konung. Rosenfeldt Vitt. 182 (1672, 1686). Heinrich (1828).
2) (†) i uttr. utgå av präntet o. d., utkomma i tryck, bli tryckt; låta ngt utgå av präntet, låta trycka ngt. OPetri 1: 165 (1527). Dauidz psaltare .. är nw på Swensko vtgongen aff prentet. Därs. 2: 440 (1537). Een .. af Präntet .. vthgången Skrift. Schroderus Dress. 254 (1610). Bureus Runa (1644; i boktiteln).
3) (†) (bok)tryckeri; tryckpress. TullbSthm 1539, s. 32 a. At the någre articler på Tysktt tungemål på Prenthet j Stocholm må vtgå lathe. G1R 17: 172 (1545); jfr 2. Schroderus Dict. 136 (c. 1635; om tryckpress). Erchiedekendömet i Upsala indrogs .. till Cronan och gafs till Präntet i Upsala. HSH 22: 318 (1691).
4) skrift som utföres l. utförts med stor omsorg o. noggrannhet o. ofta med konstnärlig prägel, präntad skrift, skönskrift, textad skrift; särsk. om gotisk skrivstil l. munkskrift l. fraktur använd i gamla handskrifter l. efterbildad i modern tid; äv. konkret, om brev o. d. skrivet med dylik skrift; förr äv. i allmännare anv.: ngt skrivet, brev; jfr PRÄNTA 4. Serenius (1734; under text-letter). Et Doklament! / Se der, hon kan ju läsa pränt? Envallsson Förm. 5 (1799). Skicka mig för ro skull nån' gång tillbaka mitt långa pränt (dvs. brev) om Hertha. FrRuneberg (1857) hos Strömborg Runebg IV. 2. 2: 158. Dessa underbart härliga pränt och målerier på matt skimrande pergament. Mattsson LycklÖ 47 (1907). — jfr BOK-, MUNK-PRÄNT. — särsk. i uttr. på pränt (jfr 1 a), i skönskrift, i präntad skrift; särsk. i allmännare anv., i sådana uttr. som fästa l. sätta på (äv. i) pränt, fästa på papperet, nedskriva; stundom svårt att skilja från 1 a. Franzén Skald. 2: 326 (1801, 1828). Novellernas klassiska tid hade kommit nästan genast som de började befinnas värdiga att sättas på prent: med Boccaccio. PT 1916, nr 149 A, s. 3. SkrHVSamfLd 36: 132 (1943: i pränt). JämtlHärjedH 1: 388 (1948: fästas på pränt).
-BOKSTAV~02, äv. ~20. bokstav som är karakteristisk för pränt, frakturbokstav. (En) pergamentskrift med halftumshöga präntbokstäfver. Högberg Vred. 3: 97 (1906).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content