PSALTERIUM salte4rium, äv. 0302, äv. (i bet. 1) PSALTERION salte4rion, äv. 0302, n.; best. -iet; pl. -ier.
Ordformer
(-ion 1802—1938. -ium 1583—1939)
Etymologi
[jfr t. o. eng. psalterium, psalterion, fr. psalterion; av lat. psalterium resp. gr. ψαλτήριον, ett stränginstrument, till gr. ψάλλειν, knäppa på strängar, vidröra. — Jfr PSALM, PSALTARE]
(om ä. förh.)
1) mus. (oftast trapetsformigt) i sht under medeltiden o. början av nya tiden använt cittreliknande stränginstrument (av arabiskt ursprung), bl. a. använt till ackompanjemang av psalmsång o. spelat med fingrarna l. med plektron. Hasselquist Resa 92 (1750). Om .. (Ansgar o. Witmar) haft musikaliska instrument med sig, så borde dessa ha varit ett psalterium .. samt en liten handklocka. Strindberg SvFolk. 1: 24 (1881).
2) (i sht i fackspr.) bok l. handskrift innehållande (en del av l. alla) Psaltarens psalmer; särsk. om dylik bok vari psaltarpsalmer (o. stundom äv. andra bibliska lovsånger) avtryckts l. avskrivits o. arrangerats (o. stundom försetts med noter) för liturgiskt bruk, tidegärdsbok; förr äv. i uttr. Davids psalterium, Psaltaren. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 19 (1583). Dauidz Psalterium. Rääf Ydre 3: 161 (i handl. fr. 1616). KyrkohÅ 1939, s. 108.
