publicerad: 1955
PSALTARE sal3tare2 (psa`ltare Weste; psàlltare Dalin; I .. psaltare höres ej p. Rydqvist SSL 4: 352 (1870)), r. l. m., ngn gg n. (Österling Lärops. 104 (1724), TurForskn. 4: 54 (1919)); best. -en, äv. -n (Wingård 2: 295 (1841)), ss. n. -et; pl. =.
Ordformer
(psaltar 1692—c. 1870. psaltare 1536 osv. psalter 1549 (: psalterböker), 1642—1727. saltare 1640)
Etymologi
[fsv. (p)saltare; jfr d. psalter, isl. saltari, fht. salter, t. psalter, feng. (p)saltere, eng. psalter, ffr. (p)sautier, saltier, fr. psautier; av lat. psalterium (se PSALTERIUM)]
1) (i bibeln o. därav påvärkat språk) under Gamla testamentets tid använt stränginstrument spelat med plektron l. med fingrarna; jfr PSALTERIUM 1; särsk. (i psalmer l. profanlyrik) ss. symbol för musik l. sång till Guds ära. Tacker herranom medh harpo, och loffsiunger honom på psaltare med tiyo strenger. Psalt. 33: 2 (öv. 1536; Bib. 1917: till tiosträngad psaltare). Upp, psaltare och harpa! Upp, kraftens ord, du Andans svärd. Ps. 1819, 1: 1. Giv psaltare och lyra, / då mödan görs oss lång. / Betag oss ej den dyra, / den ljuva lust till sång. Karlfeldt i 3SAH 40: 58 (1929). — särsk. (föga br.) bildl., om brus av vind l. vatten o. d. Forsen stämmer upp sin höga psaltar. Sehlstedt 5: 96 (c. 1870). I träden susar sommarvindens psaltare. Ekegårdh Stjärnf. 37 (1917).
2) [ytterst av gr. ψαλτήριον, titel på en bok i bibeln i vissa handskrifter av Septuaginta] i bibeln ingående samling av 150 psalmer som (i bibeln) till största delen äro tillskrivna konung David; särsk. i sg. best.; i sht förr äv. i uttr. Davids psaltare; äv. om (tryckt l. skriven) bok l. volym innehållande (en översättning l. text av) Davids psalmer. Psalt. A 2 a (öv. 1536). (En) ogudheligh selle .. förstår .. intit meer ther aff (dvs. av mässan), än Nonnan aff Psaltaren. LPetri DialMess. 35 b (1542). Kyrkiones Böker .. (äro bl. a.) thuå psaltare. InventÅl 1576. Ps. 1695, 185: 9 (: Dawidz Psalter). Prof(essor) Tingstadii enskilda Prof-Öfversättning af Psaltaren. Wallquist EcclSaml. 5—8: 40 (1791). Agrell SlavMyt. 218 (1929). — särsk. i allmännare l. utvidgad anv.
3) (i fråga om romersk-katolska förh.) serie böner lästa till (var o. en av) radbandets 150 pärlor (dvs. samma antal som psalmerna i Psaltaren); särsk. i uttr. Jungfru Marie, förr äv. vår fru(s) psaltare, om dylik serie böner lästa till jungfru Maria. (Till förkastliga ceremonier bör man) rekna .. (att) läsa wårfru Psaltare och Rosenkrantzar. LPetri Kyrkiost. 37 a (1566). Kolmodin QvSp. 2: 45 (1750). 2SvUppslB 23: 706 (1952).
4) [jfr t. psalter, nylat. psalterium i motsv. anv.; bladmagen är försedd med bladlika veck o. liknar därigm en bok] (†) bladmage hos idisslare. Linc. Cc 2 a (1640). AJourn. 1814, nr 16, s. 4 (klandrat ss. germanism). Tredje magen eller Psaltaren. Levertin Eschricht 1: 108 (1858).
Ssgr (i allm. till 2): A: PSALTAR-, äv. PSALTARE-BOK. (†) (bok innehållande) Psaltaren. BtFinlH 3: 247 (1549). Bergius Småsak. 2: 47 (1756; efter handl. fr. 1719). —
(1) -HARPA, r. l. f. (enst., †) = davidsharpa 1 a. Psaltareharpan (dvs. J. O. Wallin) brast, valdthornet (dvs. Tegnér) tystnade äfven. Valerius 1: 85 (1847). —
-PSALMBOK~02 l. ~20. psalmbok bestående av till rimmad strofisk vers omarbetade psaltarpsalmer. Swedberg Lefv. 201 (1729). —
(1) -SPEL. (i vitter stil)
1) = psaltare 1. SalWijsh. 19: 17 (öv. 1536). Då eldarna i Babel blossat / och Ishtars psaltarspel blev rört. Bengtsson LegBabel 16 (1925).
2) spel på psaltare; äv. bildl. Haff bortt tina wijsors buller jfrå migh, Ty iagh orkar icke höra titt Psaltarespel. Am. 5: 23 (Bib. 1541). Hvi fägnas icke mera örat af verldens visors buller och sinnenas psaltarespel? Hagberg Pred. 4: 28 (1818). Arbman StämdSträng. 142 (1933). —
-SÅNG. [fsv. psaltare sang (JMPs. 41)]
(1) -TON ~tω2n. (i vitter stil) särsk. i pl., om musik från l. på psaltare. Wirsén Sång. 300 (1884). —
Spoiler title
Spoiler content