PSYKASTENI psyk1asteni4 l. psy1-, l. psykas1teni4, r.; best. -n l. -en.
Etymologi
[jfr t. psychasthenie, eng. psychasthenia, fr. psychasthénie; ytterst av gr. ψυχ-, framför vokal använd sidoform till ψυχο- (se PSYKO-), samt ἀσϑένεια, kraftlöshet (se ASTENI)]
med. psykiskt sjukdomstillstånd yttrande sig bl. a. ss. depression, energilöshet o. bristande koncentrationsförmåga o. utgörande det psykiska primärsymtomet på neurasteni; äv. allmännare: psykisk kraftnedsättning, neurasteni. Gadelius Tvångst. 158 (1896). Hofsten Ärftl. 2: 275 (1931). —
