[jfr meng. pugne, ffr. pugner; av lat. pugnare, slåss, strida, till pugnus, (knyt)näve (med framsträckt långfinger), slag med knytnäven, till samma rot som föreligger i pungere, sticka (se PUNKT). — Jfr IMPUGNERA,PUGILIST]
(†) strida, kämpa. Så haffuer man dänna sommaren .. wtti Preussen pugnerath. HSH 34: 103(1627). Swedberg Schibb. 293(1716). — särsk. bildl. Ath Episcopi .. wille see .. merha på menighe presteskapentz bästa, och tillika medh dhem pugnera pro libertate. HSH 22: 249(1650). (Att Kristina får en katolsk präst) kan icke skie, förty ded directe pugnerar emot Örebro beslut. RARP 9: 147(1664).
