SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PUH pɯ4 l. pu4 (långt), l. puh4 l. pu4 (kort), l. pɯ4h l. pɯ4 (kort), interj.2
Ordformer
(phu 1936. puh (pu, puhh) 1834 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. t. puh, eng. pooh; av ljudhärmande urspr. — Jfr PO, PYH]
återgivande det ljud som uppstår, då man blåser ut luft med munnen. Puhh! nu är ljuset utblåst. Almqvist DrJ 162 (1834). Han hänger hufvudet — han suckar — puh! Dahlgren Moreto 3 (1873). Hammarstedt SvForntro 42 (1920). — särsk.
a) ss. uttryck för ringaktning l. förakt o. d.: äsch. Benedictsson Peng. 104 (1885). Krusenstjerna Fatt. 3: 482 (1937).
b) ss. uttryck för trötthet l. obehag l. för att man är plågad av värme o. d. Nyblom Bild. 202 (1864). Nordensvan Lek 27 (1887). Puh, vad varm jag är. Starfelt Blindb. 15 (1951).
Avledn.: PUHA, v. (tillf.) säga ”puh”. SvD(B) 1946, nr 183, s. 8.
Spoiler title
Spoiler content