SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PULK, sbst.1, r. l. m.; pl. -er (KKD) l. -s (GT).
Etymologi
[jfr t. pulk, eng. pulk, polk, fr. pulk; av ry. polk, regemente, krigsläger, av fslav. plŭkŭ, krigarskara (se FOLK)]
(†)
1) beridet kosackregemente. 2 Pulks Cossaker. GT 1788, nr 83, s. 1. Ekbohrn (1904).
2) om rysk militärförläggning. Man moste sättja sig uti possession af alla pulker uti ryske slaboden (dvs. byar) i Ukraine ock besättia dem med turckisk guarnison. KKD 4: 101 (1711).
Spoiler title
Spoiler content