PULLA pul3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[liksom t. pullen av eng. pull, eg.: draga; av ovisst urspr.; möjl. sammanhörande med PULA. — Jfr PULLOVER]
(vard.) hippol.
1) om kapplöpningshäst: under rörelse framåt ligga hårt på bettet. En verkligt god hoppare (skall) ej ”pulla” eller rusa mot hindret utan under mjuk, sugande framåtbjudning bibehålla sin taktmässiga galopp. Hamilton Ridn. 196 (1923). STSD(A) 1933, nr 274 A, s. 13.
2) om ryttare: hålla tillbaka (häst) gm att draga åt sig tyglarna; särsk.: i bedrägligt syfte hålla tillbaka (häst) i en tävling för att icke visa dess rätta form. NFSportlex. (1943).
Särsk. förb.: PULLA UPP10 4 l. OPP4. [jfr t. aufpullen; efter eng. pull up] (vard.) hippol. till 2: draga åt sig tyglarna för att förmå (häst) att stanna; äv. abs. Skall jag fortsätta (efter missödet) eller skall jag pulla upp? Wiedesheim-Paul Turf. 66 (1927).
