SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PULSA pul3sa2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[sv. dial. pulsa; jfr d. pulse, (gå o.) plaska i vatten, lt. pulsen, slå i vatten med puls, mnl. o. holl. polsen, plaska, slå i vatten med puls, vada, mht. phulsen, slå i vatten med puls, samt lt. pulsken, palsken, palschen, pülschen, plaska, polschen, pulschen, slå i vatten med puls, nl. dial. palsen, plaska, vada; sannol. av ljudhärmande urspr. — Jfr PULS, sbst.2—3]
1) (numera föga br.) sätta vatten i rörelse gm att slå l. sparka i det, plaska. (Vid bålvärket i havet) ställer han (dvs. en valfisk) sigh til at pulsa och klyfwa sönder Wågarna. Sylvius Curtius 289 (1682). De pulsande årorna. Zetterstedt SvLappm. 2: 84 (1822). (I mossen) satte Anna sig på kanten af en torfmossagraf, med benen pulsande nere i .. vattnet. Bondeson Anna 4 (1883).
2) [eg. specialanv. av 1] fisk. slå i vatten med puls (se PULS, sbst.2 1) för att skrämma fisk mot nät o. d.; fiska med puls; äv. tr., dels om person: driva (fisk i nät) gm att slå i vattnet med puls, dels (tillf.) om puls: driva (fisk i nät) gm sin rörelse i vattnet. SvKulturb. 9—10: 258 (i handl. fr. 1651). Pulsen pulsar fiskarne i nätet. Columbus Ordesk. 24 (1678). Uti den inre båten står en person och pulsar lindrigt .., på det fisken ej må smyga sig ut under båten. Læstadius 1Journ. 331 (1831). Man pulsar .. för att skaffa småfisk till agn. GHT 1937, nr 258, s. 21. jfr (†): (Sv.) pulsa vatnet, (lat.) Aqvam tude propellere. Schenberg (1739). — särsk. (numera bl. tillf.) ss. vbalsbst. -ning (förr äv. -ande), konkretare, om en stöt i vattnet med pulsen. (På insidan av nätet) stöter man 3 a 4 pulsande. Tiselius Vätter 1: 120 (1723). Weste (1807).
3) (förr) röra om (i kyp) med puls (se PULS, sbst.2 2). Ambrosiani DokumPprsbr. 379 (1923).
4) vada l. gå (med viss möda) i vatten l. i snö l. i ngt annat (t. ex. gyttja l. sand) som ger efter så att foten sjunker ned för varje steg; ofta i förb. med ett av i l. genom inlett uttr. betecknande det varigenom man tar sig fram; äv. med innehållsobj. betecknande vägsträcka; äv. refl., med objektivt predikativ, i sådana uttr. som pulsa sig trött, pulsa så att man blir trött. Swedberg Ordab. (1722). Hästen pulsade genom djup snö. CSäve (1853) i BrevvexlPetersenSäve 46. Efter hand började boskapen ledsna vid pulsandet i gyttjan. Öman Ungd. 137 (1889). (Hunden) Neita hade under dagens lopp pulsat sig trött i det djupa snölagret. Hemberg ObanStig. 233 (1896). Huggarna hade göra drygt en timme med att pulsa den korta biten till sina skiften. Nordström Sven 164 (1929). SkogsarbMinn. 168 (1950). — särsk. (mera tillf.)
a) om skodon: trampa plaskande, klafsa; jfr 1. (Man) hörde .. endast de grofva skornas pulsande i den tjocka smutsen. Lundquist Zola Grus 394 (1892).
b) ss. p. pr. i adverbiell anv., i uttr. pulsande lös, om snö: så lös att man endast kan pulsa sig fram. Snön .. låg pulsande lös i björkskogen. PåSkid. 1928, s. 136.
Särsk. förb. (till 4): PULSA AV10 4. (mera tillf.) bege sig av pulsande (i snö o. d.). Wahlenberg SkymtAns. 150 (1902). —
PULSA BORT10 4. bege sig bort pulsande (i snö o. d.). Hedin GmAs. 1: 116 (1898). —
PULSA FRAM10 4. gå l. komma fram pulsande (i snö o. d.); äv. refl., i uttr. pulsa sig fram, ta sig fram pulsande. Sjöstedt Storv. 579 (1911). Johan Fredrik pulsade sig fram till porten där han skulle in. Norlind Hell 2: 55 (1913). —
PULSA OMKRING10 04. gå omkring pulsande (i snö o. d.). Lundquist Profil. 1: 66 (1878, 1884).
Ssgr (i allm. till 2): A: PULS-GARN. (puls- 1888 osv. pulse- 1899) (i sht förr) fisk. nät använt vid fiske med puls, skottnät, grimnät. Lilljeborg Fisk. 2: 496 (1888). —
-KORG. (pulse- 1913—1914) fisk. vid forellfiske förr använd håv bestående av en flätad korg i vilken forellerna skrämdes in gm pulsning. RedNordM 1913, s. 19. —
-NOT; pl. -ar. (puls- c. 1740 osv. pulse- 1649—1764) fisk. not använd vid fiske med puls, slätnot; jfr stöt-not. VRP 1649, s. 429. —
-NÄT. (i sht förr) fisk. jfr -garn. FinEtnogrAtl. 23 (1905). —
-STÅNG.
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1: med en klump l. trissa l. dyl. i nedre ändan försedd stång avsedd att staka fram en båt med. Ericson Fågelkås. 2: 143 (1907).
2) fisk. till 2: puls att skrämma fisk med. Collan Kalev. 2: 145 (1868). —
-VAK, r. l. f. fisk. vak vari man pulsar för att skrämma fisk. Oljelund Saltstänk 35 (1923). —
-ÅRA. fisk. ss. puls använd åra som i ena ändan är försedd med en träskiva l. dyl. Levander DalBondek. 1: 122 (1943). —
-ÄNDA, r. l. f. (†) sannol. om den (finmaskiga) ända av en pulsnot mot vilken fisken drives. VetAH 1751, s. 277, 278.
B (numera bl. i bygdemålsfärgat spr.): PULSE-GARN, -KORG, -NOT, se A.
C (tillf.): PULSNINGS-STÅNG. = puls-stång 2. Collan Kalev. 1: 264 (1864).
Avledn.: PULSARE, m.||ig. särsk. fisk. till 2: person som pulsar. Meurman (1847). Dalin (1855). —
PULSIG, adj.1 till 4, i fråga om väg(lag): sådan att man måste pulsa sig fram. Dixelius-Brettner Prästd. 156 (1920).
Spoiler title
Spoiler content