PULSATORISK pul1satω4risk, adj.
Etymologi
[jfr t. pulsatorisch, eng. pulsatory, fr. pulsatoire; till p. pf.-stammen av lat. pulsare (se PULSERA)]
1) fysiol. o. med. motsv. PULSERA 3: som har avseende på l. beror på l. utgör hjärtats pulserande rörelser l. de därav orsakade rörelserna i artärer o. d., pulserande. Blodströmmen i artererna är pulsatorisk. ASScF 5: 240 (1858). Petersson FysUnders. 356 (1908).
2) i utvidgad l. bildl. anv.
a) med. motsv. PULSERA 4 a, om smärta o. d.: som kännes ss. upprepade bultningar. Smärtor .. med en dunkande, pulsatorisk karaktär. LbInternMed. 1: 823 (1917).
b) (i fackspr.) motsv. PULSERA 4 b α: som kännetecknas av ett växelvis skeende tilltagande o. avtagande (i bestämd rytm), pulserande; särsk. fys. o. el.-tekn. motsv. PULSERA 4 b α slutet, om elektrisk ström: som periodiskt varierar i styrka, men har konstant riktning. De pulsatoriska (elektriska) strömmarna. 2UB 3: 495 (1897). Fennia 53: 341 (1930).
SAOB
