PUPIN- pupi3n~ l. pɯ-, äv. pjω4pin~.
Etymologi
[jfr t. pupin-kabel, -spule m. fl., eng. pupin coil; till namnet på den ungersk-amerikanske elektroteknikern M. I. Pupin, som 1899 uppfann pupinspolen; jfr PUPINISERA]
Ssgr (el.-tekn., telef.): PUPIN-KABEL. pupiniserad telefonkabel. 2NF 28: 710 (1918). —
-LEDNING. pupiniserad telefonledning. 2NF 38: 797 (1926). —
-SPOLE. självinduktionsspole, som inkopplas i telefonledning för att öka dess induktans. SvUppslB (1935).
