PURGANS purgan4s, r. l. f. ((†) n. HdlCollMed. 1696, s. 886); best. -en; pl. purganser l. purgantier -gan4tsier l. -gan4sier. Anm. Den nylat. pl. purgantia användes ofta i medicinskt fackspr. i bet. 2 b, ss. sammanfattande beteckning för avförande medel. Ekbohrn(1904). Wernstedt(1951).
Ordformer
(-gans 1679—1918. -gantier, pl. 1691—c. 1875. -gants (-ntz, -nz) 1714—1771)
Etymologi
[jfr d. purgans; av t. purganz, av nylat. purgantia, till lat. purgans (gen. -antis), p. pr. av purgare (se PURGERA)]
1) (†) = PURGATION 1, PURGATS 1; jfr 2. Om man hwar Ottonde, Tijonde eller Tolffte Dagh, brukar samma Purgans, så blifwer tå all Orenligheet vtur Blodet och Lifwet vthaff grunden vthfört. Hiärne Suurbr. 39(1679).
b) (numera bl. ngn gg, starkt arkaiserande) laxermedel; i äldre ex. stundom svårt att skilja från a. Purgantiers, Opiaters etc. ingifvande förbiudes. HdlCollMed. 1691, s. 765. Bland invertes medel .. må nämnas .. Aloë, både såsom purgans och annars. Ilmoni Sjukd. 1: 171(1846). Karlfeldt FlBell. 125(1918).
