PURPURIN pur1puri4n l. -pɯ-, n. (WoJ (1891) osv.), äv. r. l. m. (Björkman (1889)); best. -et resp. -en.
Etymologi
[jfr t. o. eng. purpurin, fr. purpurine; bildat till PURPUR]
1) kem. o. färg. ett slags (i sht förr använt) rött färgämne som finns i krapprot (l. liknande färgämne framställt syntetiskt, gm oxidation av alisarin), krappurpur. Åstrand (1855). HantvB I. 1: 69 (1934). jfr BENSOPURPURIN.
2) om det röda färgämne som färgar cellinnehållet i purpurbakterier; i ssgn BAKTERIO-PURPURIN.
