publicerad: 1955
PUSSERA puse4ra l. pɯ-, i Sveal. äv. -e3ra2, v.1, l. POUSSERA pω-, v.1, -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(poss- c. 1705. pous- 1657—1795. pouss- 1633—1952. puss- 1630—1952. puts- 1679)
Etymologi
[jfr t. poussieren; av fr. pousser (varav äv. eng. push), av lat. pulsare, slå m. m., till pellere, slå, stöta m. m. (jfr PULS, sbst.1, REPELLERA). — Jfr PUSSERA, v.2, PUSSETT, sbst.1]
1) (†) knuffa (ngn). Jag frequenterar Hofvet med nöje, oaktadt jag står trångt, och pousseras med impatience på alla sidor. Dalin Vitt. 4: 10 (1730).
2) (†) pressa l. driva (ngn l. ngt) i viss riktning; pressa l. driva fram l. in. Hans Maj:t sjelf femte hade (i slaget vid Lund) pousserat sin Häst midt igenom fiendernas troppar til en högd. HC11H 1: 88 (1676). Jag toucherade stricturen .. (i urinröret med brännmedel) 6 gånger, .. innan jag kunde poussera den tjocka bougien (dvs. sonden), hvilken .. obehindrad fördes up i blåsan. VetAH 1810, s. 128.
3) (†) driva tillbaka (truppavdelning, anfall o. d.), tvinga att vika. RARP 6: 317 (1658). Så snart Hans Maij:tt kom öfwer morasett, pouserade han fijenden och fijenden drog sig åther öfwer ett annatt moras. KKD 1: 323 (1708). KrigVAH 1816, s. 81.
4) (numera knappast br.) bildl., med personobj.: knuffa l. skuffa l. puffa l. hjälpa fram.
a) tr.; i fråga om protektion o. d. Solnedg. 4: 98 (1847). Att poussera sina slägtingar. Hedberg Blom. 18 (1862). Strindberg NRik. 81 (1882). 2SvUppslB (1952).
b) refl.: tränga l. knuffa l. armbåga sig fram. Vid Hofvet har jag hopp at kunna mig poussera / Til någon caracter, om lyckan står mig bi. GFGyllenborg Vitt. 3: 288 (1773, 1797). Leopold 5: 490 (c. 1820). 2NF (1915).
5) (†) bildl., med personobj.: göra påtryckning på (ngn), driva på; söka förmå l. övertala l. pressa (ngn till ngt); äv. med saksubj. RP 2: 7 (1630). Därs. 3: 36 (1633; med saksubj.). Her Flemming sade, dhet sal. K. M:t haffver pousserat Ryssen att begynna krijget emot Pålacken. Därs. 131. Därs. 9: 333 (1642).
6) (†) bildl., med sakobj. l. intr. (i uttr. pussera på ngt): driva på l. påskynda l. söka få fram (ngt); intensivt arbeta för l. yrka på (ngt); driva (ngt), bringa (ngt) till utförande. R(iks) Marschen påminte, att man skulle poussera Brandeburgaren, att han pousserar på generaltractaten hoos Kejsaren. RP 9: 333 (1642); jfr 5. Hr Schantz var hoos Hr Landtmarskalken at poussera svaret om the Skåniske. RARP 9: 89 (1664). (Efter senaste riksdagen) är Skepps-byggnaden så wida pousserad, som Medlen kunnat tilräcka. HC11H 14: 175 (1693). Så fägnesamt det är att höra, att E. K. M. med den största aktivitet pousserar sakerna, så (osv.). Rosenstein 3: 301 (1788). Det (förslag), som arkitekten Enblom nu pousserar, är (osv.). TT 1898, Allm. s. 111. — särsk. närmande sig bet.: med (allt för stor) iver förfäkta, urgera l. dyl. Rec. vill ej poussera denna anmärkning. SvLittFT 1837, sp. 220.
7) (†) bildl., i uttr. pussera över ngt, domdera över ngt l. dyl. Först pousserade Utter eller Henrik Eriksson med en Fanatisk röst och åthäfvor hiskeligen öfver synden och syndaren. FinKyrkohSP 5: 147 (c. 1778).
Särsk. förb.: PUSSERA SIG FRAM010 0 4.
2) (numera knappast br.) till 4 b: armbåga l. tränga l. ta sig fram. Polyfem IV. 21—22: 3 (1811). Meurman (1847).
Spoiler title
Spoiler content