SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PULS pul4s, sbst.1, r. l. m. l. f.; best. -en ((†) -an BOlavi 1 b, 3 b, 40 b, 89 a (1578; i samma källa s. 88 b, 92 a sg. obest. puls); -in Chesnecopherus RegIter E 1 a (1613)); pl. -ar (Lindestolpe Fross. 24 (1717) osv.) ((†) -er Bruno Gumm. 43 (1762)).
Ordformer
(förr äv. -w-, -ll-, -ss)
Etymologi
[y. fsv. puls; jfr d., mlt. o. t. puls, eng. pulse, fr. pouls; av lat. pulsus, eg.: slag, till p. pf.-stammen av pellere, slå, sannol. rotbesläktat med FILT, sbst.1 — Jfr IMPULS, PROPELLER, REPULS]
den av hjärtats regelbundna rörelser framkallade växling av blodmängd o. tryck i artärerna som medför en (i normala fall) rytmiskt återkommande utspänning av dessa, vilken är förnimbar ss. små stötar, där en artär ligger nära kroppens yta o. mot hårt underlag; i fackspr. äv. om liknande växling av blodmängd o. tryck i venerna; äv. om pulsfrekvens l. pulsrytm o. d.; äv. om ställe på kroppens yta där pulsslagen förnimmas l. om tryckväxlingen på ett sådant ställe; i sht om (den lätt iakttagbara tryckväxlingen på) det ställe strax ovanför (högra l. vänstra) handleden där en artär som vilar på fast underlag av ben passerar tätt intill kroppens yta; förr äv. om hjärtats slag; förr äv. om pulsåder. Pulsen slår, dvs. tryckväxlingen i artärerna är (starkt) förnimbar. Pulsen ökar, avtager, stannar. Pulsarna slå. Den sjukes puls är 90 l. den sjuke har 90 i puls, man kan iaktta 90 pulsslag i minuten (vid handleden) hos den sjuke. Man kan .. nästan ingen puls kenna. BOlavi 88 b (1578). (Muskot-)Balsam .. strukin på pulsin, och tinnigarna (hjälper mot svimning o. d.). Chesnecopherus RegIter E 1 a (1613). Jag känner döden re'n och hjertats pulsar sluta. Creutz Vitt. 35 (1761). En .. man, .. hvilken med fullkomligt god helsa saknar hvarje spår af puls öfver hela kroppen. Hygiea 1845, s. 489. Schück (1854; äv. om pulsåder). Det våldsamma medlet (gentiana) .. ökade pulsen. Strindberg Hafsb. 157 (1890). Svenson Sinnessj. 41 (1907). — jfr FEBER-, HEMORROJDAL-, MJÄLT-, VEN-PULS m. fl. — särsk.
a) med. med tanke på pulsens betydelse för diagnosen av vissa sjukdomar, övergående i bet.: typ av puls. Herr de Bordeu .. tror sig hafva uptäkt, at desutan finnes en egen puls, som bebådar hosta, en som bebådar månadssjuka, en som bebådar gyllenådern, o. s. v. SvMerc. 3: 74 (1757). Galenos angifver .. noga orsakerna till de olika pulsarna. NF 13: 415 (1889). — särsk. i förb. med vissa adj. som ange pulsens beskaffenhet; jfr FULL, adj. 1 o, HÖG, adj. 12 f, KNAPP, adj. 4 slutet, LÅG, adj. 9 c. Hård, mjuk (i sht förr äv. vek l. len) puls, puls varvid en pulsåder gör ett jämförelsevis starkt resp. ett jämförelsevis ringa motstånd mot sammantryckning (vilket innebär att blodtrycket är högt resp. lågt). Jämn, ojämn puls. Snabb (förr äv. snar), trög (i sht förr äv. sen) puls, puls varvid varje pulsslag tar kort resp. lång tid i anspråk. Stor (l. vid), liten (l. trång) puls, puls varvid en stor resp. liten blodvåg passerar. Pulsan slår hastigt och är week. BOlavi 40 b (1578). Ni har en snabb puls. Munthe SMich. 91 (1930).
b) i vissa uttr. som beteckna en undersökning vid vilken man (i sht gm att trycka på pulsådern vid ena handleden) tar reda på beskaffenheten av ngns puls (i fråga om hastighet, rytm o. d.); särsk. i uttr. taga l. räkna pulsen (på ngn) l. taga l. räkna ngns puls, äv. känna (ngn) på pulsen (jfr KÄNNA 11 a), förr äv. känna pulsen på ngn l. känna ngns puls l. taga (ngn) på pulsen (jfr slutet). (Läkaren) tager på och handterar pulsen. Sylvius Mornay 191 (1674). Som en rättsinnig läkare, förr än han förordnar någon medicin åt then siuka, känner först hans puls, .. äfwen så (osv.). Spegel Pass. 259 (c. 1680). (Sv.) Känna pulsen på en, (eng.) To feel one's pulse. Serenius (1741). Hon räknade hans puls. Hedberg Dan 390 (1948). Ta pulsen titt och tätt. Edström Hund. 189 (1948). — särsk. mer l. mindre bildl. (jfr d); numera i sht i uttr. känna (äv. ta) ngn på pulsen (jfr KÄNNA 11 a), undersöka vad ngn går för, utforska ngns avsikter, undersöka ngns kunskaper (i ngt). RP 6: 397 (1636). Ministern vet nog at känna pulsen på den, åt hvilken han bör lemna sit förtroende. Björnståhl Resa 3: 87 (1778). Entomologen .. Dahlbom .. kände oss på pulsen i botanik och zoologi. Öman Ungd. 300 (1889).
c) med tanke på pulsens värksamhet ss. resultat av ansträngning l. sinnesrörelse o. d. l. ss. tecken på vitalitet; i sht i vitter l. poetisk stil stundom dels övergående i bildl. anv. (jfr d), i uttr. som avse känsloläge l. sinnesstämning o. d., dels (i sht i pl.) i utvidgad anv., i uttr. som avse en persons livsfunktioner l. livsyttringar över huvud. Bellman Gell. 62 (1793). Min arm var stark, min kind var röd, / Och alla pulsar brände. Runeberg 2: 8 (1847). Ingen hycklare förmår under en sådan sinnesstämning föra pennan med så lugna pulsar, så stadig hand. Beskow i 2SAH 42: 198 (1867). Så länge livets pulsar slå, / Må dig min kärlek famna. NPs. 1921, 649: 5. I dag ska ni se på fan, / i dag är det puls i artärerna / och luft i vår lurviga man! Ferlin DöddansV 56 (1930). Han tumlade uttröttad och med bultande pulsar på sidan i höet. Krusenstjerna Pahlen 1: 178 (1930).
d) i jämförelser l. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr b slutet o. c); ofta i bilder där ngt (en tidsålder, en ort, en organisation o. d.) tänkes ss. en levande organism; särsk. om tempo vari ngt rör sig; äv. pregnant, om raskt l. livfullt l. bestämt tempo. Isogæus Segersk. 113 (c. 1700). Financernes goda eller släta tillstånd i ett Land, är att anse som Statens puls. AdP 1789, s. 789. Stadens pulsar slogo matt. Strindberg AmerHum. 1: 221 (1878). Man kan icke tala om någon verklig framåtanda inom jordbruksbefolkningen eller någon puls i utvecklingen. SvD 3/11 1929, Söndagsbil. s. 2. En ny tid med snabbare puls. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 160 (1947). — jfr FEBER-PULS. — särsk. i fråga om tempo l. rytm i muntlig l. skriftlig framställning l. om livskraft l. temperament o. d. som en författare l. konstnär ger prov på (i en framställning resp. ett konstvärk). Levertin Diktare 194 (1898). Skildringens raska puls utesluter hos .. (Siwertz) aldrig den vakna, kritiska intelligensen. SvD(A) 1932, nr 21, s. 5.
Ssgr: PULS-FREKVENS. fysiol. om den hastighet varmed pulsslagen följa på varandra (mätt i antalet slag per minut vid handleden). Hammarsten FysiolK 557 (1883).
-GLAS. [jfr eng. pulse-glass] (†) = -hammare. Berzelius Kemi 1: 28 (1808). Dens. Res. 20 (1812).
-GRÖT. farm. om olika (vanl. av aromatiska ämnen beredda) läkemedel i grötliknande form som förr användes till pulsomslag; jfr -vatten. Tholander Ordl. (c. 1875).
-HAMMARE. [jfr t. pulshammer; knallarna från apparaten bruka följa tätare på varandra vid högre pulsfrekvens, eftersom handens temperatur då vanl. är högre] i sht fys. för demonstration av tryckets inflytande på kokpunkten konstruerad apparat bestående av ett av vatten l. sprit l. dyl. delvis fyllt, men i övrigt lufttomt rör, vars ändar äro utvidgade till kulor (av vilka den ena vid användningen uppvärmes med handen, varvid vätskan försättes i kokning o. små knallar höras); jfr vatten-hammare. Berzelius Kemi 1: 28 (1808).
-HASTIGHET~002 l. ~200 fysiol. = -frekvens. NF 3: 1206 (1880).
-KONTROLL. med. kontroll av pulsen (t. ex. under operation). LbKir. 1: 439 (1920).
-KURVA, r. l. f. [jfr t. pulskurve, eng. pulse-curve] fysiol. kurva som grafiskt återger pulsens arbete. Hygiea 1892, 2: 258.
-KÄNNING, r. l. f. (†) = -undersökning. Agrell Maroco 1: 95 (1790, 1796). Knorring Illus. 169 (1836).
-LÄRA, r. l. f. med. lära(n) om pulsens förhållande under normala o. sjukliga tillstånd. Tholander Ordl. (c. 1875). Jacobæus HjärtBlodSj. 21 (1935).
-LÖS.
1) i sht med. om person l. blodförande åder: som saknar kännbar puls. Hygiea 1854, s. 543. LbInternMed. 2: 301 (1916; om artärer). SvScoutförbBibl. 28: 149 (1944; om person).
2) (tillf.) bildl.: ljudlös, stilla. En pulslös tystnad. Arnell Moore LR 2: 34 (1830; eng. orig.: a pulseless silence).
Avledn. (till -lös 1): pulslöshet, r. l. f. Tholander Ordl. (c. 1875).
-MUDD, r. l. m. pulsvärmare; ngn gg äv. oeg., om föremål som erinrar om pulsvärmare; jfr mudd, sbst.4 3. SthmFig. 1846, s. 42 (oeg.; om handklovar). Funch Land 135 (1924).
-MÄTARE, r. l. m. [jfr t. pulsmesser] fysiol. apparat för mätning av pulsens värksamhet. HjLing (1882) hos LGBranting 1: XXIII. —
-OMSLAG~02. (förr) omslag anbragt på pulsen vid handleden i syfte att reglera hjärtats o. pulsens värksamhet; jfr omslag, sbst.1 3. Nordforss (1805).
-PLÅSTER. [jfr t. pulspflaster] (förr) farm. jfr -omslag. Lindestolpe Fross. 37 (1717).
-RYTM. i sht med. SvUppslB 22: 188 (1935).
-RÖRELSE. särsk. bildl., om rytmisk rörelse fram o. åter. Almqvist Fattigd. 58 (1838).
-SLAG.
1) om var o. en av de små stötar som uppstå till följd av den av hjärtvärksamheten framkallade växlingen av blodets tryck o. fyllnad i ådrorna; i uttr. vid varje pulsslag stundom (i vitter stil) övergående i bildl. anv. (jfr 2): i varje ögonblick, ständigt. Fernander Theatr. 490 (1695). Du som vid hvarje puls-slag känner / Hvad låga dina sinnen bränner, / När Du en uslings öde hör. Lidner 2: 14 (c. 1785). Jag kunde känna pulsslagen i de värkande fötterna. Hellström Malmros 171 (1931).
2) i jämförelser l. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr 1); särsk. om ngt som är ett tecken till liv. Jag tycker mig ha fog att .. anse Jordens årgong för ett pullsslag (i jämförelse med världens ålder). CAEhrensvärd Brev 2: 95 (1796); jfr b. Elgström Frunt. 108 (1809). De pulsslag af forntidens lif, som genom seklerna kunna förnimmas. Hildebrand Hedn. 5 (1866). särsk.
a) i fråga om ngt (i sht rörelse l. ljud) som upprepas rytmiskt; förr särsk. om takt- (slag) i vers. Polyfem I. 30—31: 7 (1810; om takter i vers). Tidvattnets långa pulsslag. Hallström ItBr. 214 (1901).
b) (†) sekund. En tyngd faller på 4 3/8 Pulsslag 19 stenger, 1 aln och ½ qvarteer. ESwedenborg (1718) i Lychnos 1937, s. 266. Vassenius Alm. 1735, s. 31.
-TAGNING. = -undersökning. SvUppslB 22: 188 (1935).
-TAL. (mera tillf.) antal pulsslag (per minut). Upsala(A) 1918, nr 219, s. 1.
-TRYCK. fysiol. blodtryck. Liljestrand Livslåg. 110 (1932).
-UNDERSÖKNING~0020. Fåhræus Blod. 15 (1924).
-VATTEN. farm. om olika (vanl. av aromatiska ämnen beredda) läkemedel i flytande form som förr användes för att reglera hjärtats o. pulsens värksamhet; jfr -gröt. BoupptSthm 1680, s. 426 a, Bil. (1678).
-VOLYM. fysiol. om den blodmängd som hjärtat sätter i rörelse med ett pulsslag. 2NF 3: 729 (1905).
-VÅG; pl. -or. [jfr t. pulswelle, eng. pulse-wave] fysiol. vågrörelse i blodet, framkallad av de blodmängder som sättas i rörelse vid hjärtats sammandragningar. Lovén Huxley 51 (1871).
-VÄRMARE, r. l. m. [jfr t. pulswärmer] beklädnadspersedel avsedd att skydda handleden mot kyla; jfr -mudd. BoupptVäxjö 1845.
-ÅDER, se d. o. —
-ÅTAGANDE, n. (†) om undersökning av pulsen (hos sjuk), pulstagning. Först moste .. läkiare .. mykin mödho haffua medh watn skodande, puls åtagande (osv.). PErici Musæus 2: 293 a (1582; t. orig.: Puls greiffen).
Avledn.: PULSA, v.1 [jfr d. pulse, t. pulsen, eng. pulse, lat. pulsare]
1) (numera bl. i icke fackmässigt spr.) = pulsera 3; äv. opers. Ådrornas pulsande. Sylvius Mornay 243 (1674). Dhet pulsadhe starckt uti Bråket (på patientens ben). CollMedP 1683, s. 32. Blodet började pulsa och hetta som förr i världen. Ljungquist LivStrid 19 (1922).
2) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk.
a) (numera knappast br.) om smärta o. d.: kännas ss. upprepade bultningar, rytmiskt avtaga o. tilltaga med korta mellanrum; jfr pulsera 4 a. Smärtan blir bultande eller pulsande. Braun Läk. 122 (1870). Folcker Stinde 2: 8 (1886).
b) (i vitter stil) röra sig rytmiskt av o. an, välla fram i vågor; jfr pulsera 4 b. Hansson Nott. 43 (1885). Aurell NBer. 43 (1949).
Spoiler title
Spoiler content