PUSTA pus3ta2 l. 40, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Hagman FysGeogr. 204(1903) osv.) ((†) -er Hallstén).
Ordformer
(äv. -ssta, -szta)
Etymologi
[av ungerska puszta, till det slav. adj. pustoj, öde]
ungerskt stäppområde; oftast (i sg. best., stundom pl. best.) ss. benämning på det stora stäppområdet i östra Ungern, nordöstra Jugoslavien o. västra Rumänien. Hallstén Geogr. 217(1853). Pusztorna, några av Europas största, sammanhängande slättområden. Lo-Johansson Zig. 96(1929). jfr Thomée Berghaus 1: 162(1849).
SAOB
