SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PUTTER put4er l. med eng. uttal, sbst.1, r.; best. -n; pl. -s.
Etymologi
[av eng. putter, till put(t), slå puttar, av put, stöta m. m. (se PUTT, sbst.2)]
sport. ett slags golfklubba av järn för användning vid puttar. 2NF 3: 1026 (1905). NFSportlex. (1943).
Spoiler title
Spoiler content