SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PUTTER put4er, sbst.2, n.; best. puttret.
vbalsbst. till PUTTRA.
1) (i vissa trakter) motsv. PUTTRA 1: muttrande, murrande, gnölande. Östergren (1935).
2) motsv. PUTTRA 2 a: puttrande. Klinckowström BlVulk. 1: 115 (1911). Putter och fräs från kittlar och pannor. Boye Ast. 130 (1931).
3) (ngt vard.) motsv. PUTTRA 2 b γ: puttrande, smatter. Puttret från en motorbåt. Hammenhög EoA 69 (1930). jfr MOTOR-PUTTER.
4) (ngt vard., mera tillf.) motsv. PUTTRA 2 c: (dovt) smatter (från skjutvapen). (Det) hördes putter från handgevär. SD(L) 1897, nr 224, s. 3.
5) (†) kuttrande, kutter; i ssgn DUVE-PUTTER.
Spoiler title
Spoiler content