publicerad: 1955
PYCKJA, sbst.1, m.
Ordformer
(pyckia (-kk-) c. 1635—1672. pykka 1672)
Etymologi
(†)
2) bildl., om obetydlig l. okunnig person, klåpare. Thett första Trapsteg är till nardom (dvs. narraktighet) klook Sigh tykka / Fast om En elliest är i konst then wärsta Pykkia. Lucidor (SVS) 257 (1672).
Spoiler title
Spoiler content