SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PYH py4 l. py4h l. pyh4 (kort), interj.
Etymologi
[jfr d. pyh; ljudhärmande. — Jfr PUH, interj.2]
återgivande det ljud som uppstår, då man blåser ut luft med munnen. Pyh! blåste Wirén, det var mig ena ömtåliga nerver herrarna bestå sig! Söderhjelm Brytn. 85 (1901); jfr a. — särsk.
a) ss. uttryck för ringaktning l. förakt o. d.: äsch, puh; äv. i uttr. pyh heller. Hedberg Sardou 73 (1866). Pyh heller, tror du jag vill ha gubbstuten! Aldrig i livet. Tång MörkP 146 (1934).
b) ss. uttryck för trötthet l. obehag l. för att man är plågad av värme o. d.: puh. Pyh! Jag är alldeles utfatigerad! Blanche Posit. 32 (1843).
Spoiler title
Spoiler content