PYH py4 l. py4h l. pyh4 (kort), interj.
återgivande det ljud som uppstår, då man blåser ut luft med munnen. Pyh! blåste Wirén, det var mig ena ömtåliga nerver herrarna bestå sig! Söderhjelm Brytn. 85 (1901); jfr a. — särsk.
a) ss. uttryck för ringaktning l. förakt o. d.: äsch, puh; äv. i uttr. pyh heller. Hedberg Sardou 73 (1866). Pyh heller, tror du jag vill ha gubbstuten! Aldrig i livet. Tång MörkP 146 (1934).
b) ss. uttryck för trötthet l. obehag l. för att man är plågad av värme o. d.: puh. Pyh! Jag är alldeles utfatigerad! Blanche Posit. 32 (1843).
SAOB
