PYRSCHA pyr3ʃa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr PYRSCH.
Ordformer
(pyrscha (-ü-) 1897 osv. pörsa 1948)
Etymologi
[jfr d. pyrsche; av t. pürschen, pirschen, birschen, mht. birsen, pirsen, jaga med spårhundar, av ffr. berser, mlat. bersare, jaga med pil, av ovisst urspr. — Jfr BÄRSA]
jäg. bedriva pyrschjakt; smyga sig fram under pyrschjakt. Jäg. 1897, 2: 236. Vi bestämde oss snabbt för att jag ensam skulle söka pyrscha närmare för att få rent håll (vid gämsjakten). Lagercrantz KolmKarp. 184(1935). — särsk. tr.: bedriva pyrsch- l. smygjakt på (ett villebråd). Wilhelm SolLys. 254(1913).
Ssgr (jäg.): PYRSCH-JAKT. [jfr t. pirschjagd] jakt varvid jägaren (utan hund) försöker smyga sig nära inpå villebrådet, smygjakt, gångskytte. 2NF 15: 20(1911). —
-STIG. [jfr t. pirschsteig] jaktstig som anlagts för att användas vid pyrschjakt. BiblJäg. 4: 291(1897).
