PÅLSTAV pål3~sta2v, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av d. pålstav, dels om forntida spjutliknande kastvapen, dels om ”(skaft)celt”; efter isl. pálstafr, spjutliknande kastvapen, möjl. ombildning (med anslutning till stafr, stav) av feng. palester, palstr, udd, spets, pik (eng. palster, pilgrimsstav), samma ord som mnl. palster, vandringsstav, pilgrimsstav (holl. palster, pilgrimsstav, i ä. holl. äv.: käpp vari en dolk var dold); av ovisst urspr.; ordets anv. i d. om ”(skaft)celt” torde bero på att ifrågavarande bronsyxor uppfattades ss. identiska med de i isl. med ordet pálstafr (o. i d. översättningar från isl. med ordet pålstav) betecknade kastvapnen, varvid pál- i pálstafr ansågs vara ssgsform av isl. páll, m., (smal) spade, hacka (av feng. pāl, m., spade, av lat. pala, spade; jfr PALETT); jfr LedetraadNordOldk. 54 (1836) samt Jahn NordKrigsvMiddelald. 231 (1825)]
(numera knappast br.) arkeol. skafthålslös bronsyxa (jfr CELT, sbst.1) som fästes vid skaftet gm att indrivas i dettas kluvna (l. genomborrade) ända, skaftkantyxa, ”skaftcelt”. 2VittAH 18: 271 (1846). Hildebrand FörhistF 149 (1874). 2NF (1915). — Anm. I nedan anförda språkprov användes ordet om ryttarhammare l. dyl. (jfr PÅLYXA, sbst.2). (Otto Brahe, † 1571) iförd full rustning håller (på avbildningen på gravstenen i Kågeröds kyrka) sitt slagsvärd i venstra handen och vid hans fötter ligga hjelm, handskar och pålstaf. 2VittAH 21: 209 (1853, 1857). Därs. 210, 211.
