SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PÅÖKA på3~ø2ka, v. -ade (VDAkt. 1663, nr 280 (: påökatt, sup.), osv.) l. (numera nästan bl. i p. pf.) -te, -t, -t (NoraskogArk. 5: 145 (1624: påöcht, sup.), RARP 3: 254 (1642: påökt, p. pf.) osv.) (se för övr. ÖKA, v.). vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr PÅ-ÖK samt PÅÖKE (se avledn.).
Ordformer
(-öch- 1624 (: påöcht, sup.). -öck- 1647 (: Påöckning)—1819 (: på öckte, ipf.). -ök- 1615 osv.)
Etymologi
[av PÅ (I 16 c,) III 7 o. ÖKA, v.]
(i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 2716)
1) öka (ngt, med hänsyn till storlek l. utsträckning l. mängd l. intensitet o. d.); komma (ngt) att omfatta l. innehålla l. bestå av mera än förut; utöka (ngt med ngt); äv. abs.; vanl. med personligt, stundom äv. med sakligt subj.; ofta i pass. utan utsatt agent, stundom äv. med intr. bet.: tilltaga. RARP 3: 254 (1642). At arbetet och beswäret myke påökas, och lönen inthet. Murenius AV 499 (1661). Lagmännerne påökade dessa Lagar (dvs. landskapslagarna), dels med nya domar, dels med verkeliga stadgar. Schönberg Bref 1: 139 (1772). Remarquerna (av G. III), som med nya och än strängare Reflexioner påökade hvad jag skrifvit mot despotiska Regerings principer. Arwidsson Schönberg XVIII (i handl. fr. 1778). I .. (S:t Olofs kyrka i Sigtuna) är det i och för sig ansenliga stentornet påökadt med tegel. Uppl. 1: 581 (1905). jfr (†): (Olav Tryggvason) tog .. till effter ålderens på-ökande (dvs. med tilltagande ålder) innan få åhrs förlopp, att hann i alla saker longt öfwergick sine iämpn åldrige. Reenhielm OTryggw. 24 (1691). — särsk.
a) med avs. på lön l. avgift l. anslag l. pris o. d.: höja; jfr b α, β. Sälier .. (borgaren) sitt Godz någon Fremmande, tå skal han påöka Tullen med en fierde Penning. Stiernman Com. 1: 622 (1615). NoraskogArk. 5: 145 (1624; abs.). Så framt icke .. (provinsialläkarnas) vilkor blifva förbättrade, och deras Löner påökte. PH 6: 4431 (1756). Påöka priset. Klint (1906). Man får vara glad om den (dvs. hyran) inte blir påökt. Hedberg Räkn. 98 (1932). särsk. (ngt vard.) i sådana uttr. som få l. anhålla om l. vilja ha l. bjuda ngn påökt, stundom äv. påökat (på lönen l. sin lön o. d.), få osv. löneförbättring l. löneförhöjning. Kuylenstierna-Wenster Ber. 175 (1898: fått påökt). (Hon) vill .. ha påökt till 25 (kr. i månaden). Tenow Solidar 1: 12 (1905). (Han) anhöll om påökt, för att han skulle kunna gifta sig. SvSkämtl. 119: 10 (1919). Från nyåret får jag påökat. Schildt Houmark Väg. 72 (1919). Saxon Handelsb. 86 (1932: bjöd mig påökt). jfr: Det var mycket omständigt att få en 50-öring i påökt. Typografminn. 124 (1952); jfr b β.
b) ss. vbalsbst. -ning, om (ut)ökande av ngt; särsk. i uttr. påökning av l. (ut)i l. (i bet. α, β) på ngt, äv. ngts påökning, ökning av ngt l. i fråga om ngt. VDAkt. 1676, nr 222. Celsius G1 1: 25 (1746: uti). Fortfares då litet längre med hettans påökning (vid anlöpning av järn l. stål), ser man, huru (osv.). Rinman JärnH 183 (1782). All afmagring gör huden lös, men längre fram stram; påökning af hullet har motsatt verkan. Löwegren Hippokr. 1: 401 (1909). särsk.
α) motsv. a, om höjning av lön l. avgift l. anslag l. pris o. d.; stundom: löneförhöjning l. löneförbättring. RARP 2: 16 (1633). Vj ska begjära afskied allihop, så få vj på-ökning. Amman 72 (1756); jfr β. Öfverste marskalken (begärde) påökning i anslaget till fruntimmers-taffeln. Beskow i 2SAH 38: 205 (1863). Han .. lovade oss påökning på lönen. Typografminn. 86 (1952).
β) konkretare, om det varmed ngt öka(t)s, tillökning, tillägg; i sht förr äv. om personer som utgöra förstärkning av kommitté o. d.; ofta motsv. α, om tillökning i l. tillägg till lön l. avgift osv.; jfr 2. RP 1: 60 (1627). RARP 10: 376 (1668; om personer). Denna Version innehåller .. en Påökning af Höga Visan vid slutet. Björnståhl Resa 1: 63 (1770). Ni ska få / en tia i påökning. Norlander GladBit. 59 (1910; i fråga om lön).
c) (†) zool. i p. pf. påökt med mer l. mindre adjektivisk bet., oeg., om mussla: vars skal har (från skalbucklan strålformigt utgående ribbor som avbrytas av) tvärgående ränder (varigm skalet får utseende av att ha fått ett flertal mer l. mindre koncentriska tillsatser). Retzius Djurr. 215 (1772). Marklin Illiger 335 (1818).
2) låta (ngt l. ngn) tillkomma ss. en ökning av ngt förut förefintligt (t. ex. ett antal l. ett belopp l. en mängd); lägga till (ngt); lägga på (ngt); numera nästan bl. (tillf.) med avs. på pänningsumma o. d. OxBr. 12: 397 (1622). Honom gaf Sal. pastor Langelius forvthan halffwa stumbnen 4 Tunnor påökandes Een aff egen god willia. VDAkt. 1696, nr 262. Skäligt vore dock, att i anseende till Calenderns förändring .. påöka 11 dygn. LBÄ 32: 63 (1799). Påöka en mark. Klint (1906).
Avledn. [till påöka 1 (o. 2) o. öka på]: PÅÖKE, n. [sv. dial. påöke] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = på-ök. VDAkt. 1770, nr 297. Ja' har fått påöke: sexhundra riksdaler och allting fritt Hedenstierna Fideik. 139 (1895).
Spoiler title
Spoiler content