[efter t. pfuhleimer, till pfuhl, stinkande vätska, gödselvatten m. m., eg.: pöl (se PÖL, sbst.1)]
(†) tekn. Pölämbare kallas vid saltpettersjuderier en bytta, som med en inlagd sten nedsänkes uti kettiln, under kokningen, at däruti samla det orena, som afsättes utur luten. Rinman(1789).
