SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RACK rak4, sbst.4, r. (l. m.) l. f.; best. -en; pl. -ar ((†) -er GFiskaren); äv. (i vissa trakter) RACKE rak3e2, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. RACKA, sbst.2, r. l. m. l. f.
Ordformer
(rack 1770 osv. racka 16811914 (från Uppl.). racke 18801911 (från Närke). racken, sg. best. 1770 osv.)
Etymologi
[sv. dial. racke, m., rack, f.; identiskt resp. nära samhörigt med RACK, sbst.2]
(i vissa trakter) böjt trästycke fastsatt i ändan av en not(arm) o. tjänande som fäste för draglina, notrack. Verelius 136 (1681). Gyllenborg Insjöfisket 10 (1770). Vid begge rackerne, som sitta en vid hvardera ändan på notarmarne, fästas tögarna i öglan. GFiskaren 6 (1845). SvKulturb. 9—10: 261 (1931). — jfr NOT-RACK.
Ssg: RACK-SLINGA, r. l. f. (†) på not: notslinga närmast racken; jfr hugg-slinga. Schultze Fisk. 137 (1778).
Spoiler title
Spoiler content