RADEL, r. l. m.; best. -n; pl. = (Rinman).
Etymologi
[av ett icke anträffat t. radel, biform till rädel, räder, harpa, såll, till räden, raden, sålla, motsv. fht redan, mht. reden, sålla, rotbesläktat med RÄDD. — Jfr RADA, sbst.2]
(†) bärgv. såll, harpa (se HARPA, sbst.2 b). Rinman (1789). Denne bokade malmen .. kastas .. inpå den så kallade Radeln .., som är en lutande fin harpa, gjord af smala uprättstående järntenar. Garney Masmäst. 258 (1791).
